Vid det vanhedrande slag som senare kom att kallas Jamal-slaget stod islamiska trupper mot varandra. På ena sidan stod Talha och Zubair, Profeten (SAW)s tidigare följeslagare. Deras anförare var Aisha, Profeten (SAW)s hustru. På andra sidan stod de troendes armé med sin ledare, Imam ‘Ali ibn Abu Talib (AS).
Imamen gjorde sitt bästa för att avstyra kriget och för att det inte skulle bli blodsutgjutelse, men motståndarna var orubbliga. Medan slaget rasade närmade sig en av Imamens följeslagare, som följt striderna på avstånd, och frågade: “O, Ali, ska man verkligen kunna tro att män som Talha och Zubair och en sådan respekterad dam som Aisha alla skulle ha samlats på fel sida?”
Imamen svarade: “Du har trasslat in dig i ett ologiskt och felaktigt resonemang. Sanning och lögn har ingenting att göra med vilka personer som är inblandade. Ta först reda på sanningen och sedan vilka som vill följa den. Känn igen vad som är lögn och avslöja därefter lögnens anhängare.”
