Till muslimer…..

Svartens lista över ”Muslimer som bloggar” visar väldigt bra hur stor vidd det är bland muslimer i Sverige. Läser man igenom dessa ser man att det finns lika stor räckvidd mellan muslimer, som grupp, som det finns i det stora allmänna svenska samhället, när det gäller intressen, funderingar, åsikter och moral.

De muslimska ungdomarna har i princip samma intressen som icke-muslimska dito, liksom medelåldersbloggarna i de två grupperna handskas med i princip samma bekymmer och glädjeämnen.

Sedan finns det en annan ”grupp” bloggare som ägnar sin tid till att trakassera Islam och muslimer…. någonstans kan jag finna en ursäkt, eller åtminstone en slags förståelse för dessa ”fanatiker”. Då det (som oftast brukar motiveras) ofta beror på okunskap… men också för att i detta samhälle har allt likriktats – eller strävan är i allafall att allt SKA likriktas, man ska inte vara ”annorlunda” eller tycka något annat än vad allmänheten påbjuder. Detta att göra den lilla människan ”osynlig” kan ibland och för vissa kännas väldigt frustrerande.

En människa vill gärna finna att man känner sig sedd och hörd, någonstans. Detta sker bäst genom att ha egna åsikter om något, och gärna bland gelikar då, som bekräftar att man har rätt. Folk som inte finner någon större mening med sitt liv, eller vill göra ett avtryck någonstans i samhället, gör då bäst i att angripa något eller någon. I dagsläget är Islam och muslimer de mest tacksamma objekten, om man vill få många åhörare och applåder….


Men… nu är det inte dessa jag vill prata om. Istället är det muslimska bloggare som gör exakt likadant – de angriper…. muslimer!!! Dessa bloggare anser sig själva vara goda muslimer och angriper andra, som de anser, inte är goda muslimer. De använder sina bloggar för att smutskasta de muslimer som inte har exakt samma åsikter som dom, för de som tycker annorlunda är dåliga muslimer – eller ännu bättre… inte alls muslimer!

Detta inlägg vill jag först och främst tillägna muslimer, som en påminnelse:

Vet ni inte att det är haram att peka på någon och säga orden ”du har fel”. Detta är en typ utav förnedring, kanske en ringa sådan, kan tyckas – men inte desto mindre – en förnedring; hur stor den är beror helt på personen som tar emot den, alla äro olika i sin natur. Och ALL förnedring är förbjuden enligt Islam.

Vet ni inte att om en person, även om du ”vet” att denne är ateist, kristen eller annat, säger ”jag är muslim”, så är det haram för en muslim att säga till denne ”du ljuger, du är inte muslim” eller ” du har fel”.

Om jag skulle säga att jag är en bättre muslim än vad du är så begår jag en förbjuden handling. Följdfrågan som borde ställas här vore ”inför VEM är jag en bättre muslim”? Vore svaret; ”inför mig själv”, att det vore min egen åsikt – efter att ha värderat min motpart i antal böner och handlingar (utifrån vad jag kunnat se) så är detta påstående fullständigt egalt och ointressant.

Skulle svaret vara att jag hos Gud är en bättre människa än du, så är även det påståendet egalt; av den anledningen att JAG inte kan ha den informationen hos mig. Vem skulle jag tro att jag var om jag ansåg att jag hade sådan förstahands info? Helt absurt.

Vem är JAG att bedöma hur god eller dålig en annan är ur religiös synpunkt? Hur kan JAG veta att mina handlingar och syften(både utåt och i ensamhet, bakom lykta dörrar) är accepterade utav Gud, som är den Högste Domaren?Eller att Gud håller mina handlingar högre än dina? Dina handlingar är kanske inte lika många i antal – men kanske renare? Kanske jag gör fler goda saker – men fler synder???! BARA Gud vet!

En person kan visa sig ha väldigt hög moral utåt, medan det inre livet ryker av ondska och omoral. En del ser ut att göra goda gärningar och ge goda råd till andra, medan dennes syfte och vetskap hela tiden är att om man följer dennes råd, kommer man att falla djupt ner; antingen ekonomiskt eller moraliskt.

Man ska ex.vis ge sadaqa på 2 sätt: ett framför folk – för att visa andra hur viktigt det är att man ska betala till fattiga. Och ett i lönndom.

Ex: en person skänker 1000 kr till fattiga så att folk ser det... men skänker 10 000 i hemlighet. Han gör det för han vet att det goda du gör utan att få beröm för det är mer värt än det du gör publikt.

En annan person ger 10 000 framför folk, men i lönndom har han förskingrat till sig dessa pengar för att kunna visa sig och få hög status framför folk.


Dessa muslimer som smutskastar andra muslimers moral är den värsta sorten av människor, anser jag. Om Gud anser dom vara det kan jag inte uttala mig helt om, då jag inte besitter sådana befogenheter. Dessa muslimer som pekar på andra hela tiden och säger att ”dom har fel, och VI har rätt”, anser jag inte arbeta i Islams namn eller anda på något plan alls.

Har de aldrig hört talas om att en muslim ska alltid känna sig säker från en annan muslims ”hand och tunga” (dvs ord och handling)? Jag ska vara trygg i att en muslim upprätthåller min värdighet både när jag befinner mig i närheten och när jag inte gör det. Till skillnad ifrån fallet med de muslimhatande bloggarna, så förstår jag inte dessa muslimska muslimhatare? Som dessutom gör anspråk på att vara religiösa och följa Islam!

Att ha som ”mission in life” att skrika ut att en viss grupp eller vissa åsikter och tolkningssätt ( så länge de håller sig inom ramen för vissa grundläggande begrepp) är FEL, och SHIRK, är att vara helt ute i det blå. Här är det folk som, istället för att ta reda på sanningen, vägrar läsa eller ta reda på fakta – ifrån deras ”motparts” egna källor. De följer istället den s.k. ”mun-mot-mun”metoden där lögner sprids från en person eller video till en annan. Ingen ifrågasätter heller dessa lögner, som oftast är uppenbara.

Precis som de muslimhatande bloggarna – ingen tänker efter ett varv till… skillnaden är att om muslimhatarna kan man säga: (som Jesus sa) ”Min Gud förlåt dom, för de veta icke vad de göra” men i fallet med muslimerna som bloggar hat mot andra muslimer, kan man inte använda denna mening – för de bör rimligtvis ”veta vad de göra”…!?