Igår, i programmet Debatt, diskuterade man om att Skolverket har som förslag att man ska tona ned kristendomens särställning i den nya Läroplanen för grundskolan.

De vill ta bort detta citat:

”Västerländsk kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner. En viktig grund för denna förståelse är kunskaper om Bibeln och kyrkoåret. Psalmer, sånger, etiska principer och sedvänjor ger uttryck för kristen tro i olika tider.”

Och detta:

”En förståelse av det svenska samhället och dess värderingar fördjupas genom kunskaper om de kristna traditioner som dominerat i Sverige. Sådan kunskap ger också möjlighet till förståelse av västerländsk konst, musik och litteratur.”

Det låter ju gott och väl och intentionerna är säkert goda… men jag förstår  inte varför det ska vara viktigt att avstå från att poängtera hur den svenska kulturen formats? Om det som stod vore lögner, skulle det vara en helt annan sak, men det är det ju inte.

Jag tror inte man kan säga att svensk kultur idag inte formats utav det kristna systemet. Än idag är vi formade utav det… jag tror inte man kan säga förrän om tidigast 100 år, kanske, att Sverige och västvärlden mer är formade utav det s.k. ”demokratiska systemet” eller liknande.

Man hävdar i Debatt att formuleringen skulle stöta folk av andra kulturer, men jag tror mig se att det mer är de ursvenska som  känner sig stötta.

Dilsa Demirbag- Sten var, sedvanligt, inbjuden som huvuddebattör. Hon ansåg att det inte ”anstår en demokrati att skilja mellan olika grupper”. Här är det inte en fråga om att skilja mellan olika grupper, utan att poängtera hur och varifrån den svenska/västerländska kulturen präglats historiskt. Detta förtar inte andra gruppers värde eller betydelse, anser jag.

Det här att man på något sätt ska ”skambelägga” svensken och det svenska, tycker jag är olyckligt och onödigt. Redan idag undviker svensken att stämplas som ”typiskt svensk”… vem vill vara typiskt svensk ?  Antingen innebär det att man är trist, trångsynt och/eller kanske nationalistisk på ett rasistiskt sätt.

Man argumenterar att man vill ”neutralisera” Sverige ifrån Kristendomen på grund av den mångetnisitet som idag finns i landet. Så skyller man på de olika etniska grupperna. När man då börjar peka på dessa grupper, så är det förstås Islam som först och främst står i fokus. Menar man att muslimer skulle må bättre av att man avkristnar landet? Skulle vi bli lyckligare på något sätt? Har muslimer lobbat för att man ska ta bort denna formulering? Knappast – då skulle inte Dilsa suttit där och vurma för detta, bara det är bevis nog.

De flesta av Sveriges traditioner grundar sig i den kristna tron, när muslimer, och folk med andra religionstillhörigheter, inte finner denna koppling hos folket blir man förvirrad… och faktiskt blir många besvikna. Mest av att se hur våra religiösa traditioner bara är kommersiella – och inget annat. Svensken uppfattas som ”tom”, inte som de ”fria, demokratiska och liberala” människorna, som de styrande vill att vi ska uppfattas som. Den verkliga effekten av denna ”avkristning” kan resultera i något helt annat än syftet med dessa förändringar.

Religion och en tro på Gud är något som kopplar ihop folk i hela världen. Det är nästan bara i detta land som det är ”fult” att prata om Gud, på det sättet att folk faktiskt har en TRO på Gud. Allt sådant tillhör ”privatlivet” – som det så fint heter här i Sverige.Men i övriga världen så är folk fortfarande stolta över att erkänna en tro.

Till och med i det ”ogudaktiga” landet ( förmodligen en dum formulering, men ändå) USA häver man gärna ur sig strofer som ” jag bad till Gud och han svarade mig”… ” …och det var Gud som skyddade mig…” osv – som något vanligt och självklart. Själv kan jag inte – svensk som jag är – trots att jag tror på det, inte formulera mig öppet på detta sätt. Jag känner en slags ”skam” över att prata i sådana ordalag om något, som hos mig, egentligen är självklart. Just för att det är ‘fult’ att referera till Gud, som svensk.

Det nya förslaget som ska ersätta ovanstående citat i nya Läroplanen För Grundskolan är att där istället  ska stå:

” I dagens samhälle som är präglat av mångfald är kunskap om religioner och livsåskådningar en viktig förutsättning för ömsesidig förståelse mellan människor.”

Och det tycker jag låter fint – som ett TILLÄGG till det förra, inte ersättning av det. Vad som är viktigast är att ha djupare förståelse om sitt eget ursprung och religion. En som själv är troende förstår mycket bättre folk från andra religioner.

Jag kan bara gå till mig själv – som halva livet levt som ”icketroende”. Jag måste säga att jag inte alls hade någon större förståelse för folk som praktiserade religioner och trodde på Gud. Jag hade överseende, men ingen förståelse.

Sedan kommer förstås det oundvikliga att hända: SD:are och ND:are kommer att peka ut muslimer som de som orsakar att man vill undvika att upphöja svenskens historia, på samma sätt som vi blir utpekade som orsaken bakom att man inte längre firar skolavslutningar i kyrkor, trots att det är ”Humanisterna” som ligger bakom den förändringen.