Läste hos Bahlool ett inlägg om att konvertiter än en stor grupp bland de som väljer niqab, slöjan som täcker allt utom ögonen… Bahlool själv undra hur det kan komma sig. Jag tror många undrar detta. Så jag ska svara…
 |
Många som konverterar till Islam är i början så förbluffade utav denna vishet och alla bevis som man hittar när man dagligen studerar Koranen och Sunnah. Man blir mer eller mindre besatt utav det hela, säger jag av erfarenhet. Denna vishet finner man inte i allmänt det svenska samhället och man känner att i Islam finns något som släcker ens törst.
Man jämför sig själv med de som inte konverterat och känner att man har mer insikt och kunskap om själva livet än dom. Man känner att man är en liten ”vetenskapsman” i miniatyr, då Islam ger en insikt i så många olika ämnen. Man lär sig hur allt hänger ihop.
Så ser man samtidigt folket omkring sig, som lever livet i full fart och inte värderar hur allt fungerar och hänger ihop, så som man själv gör…
Detta är ju gott och väl, om man är mogen och kan balansera detta. Kan man inte det så blir det farligt. Följden kan bli att man ser sig själv som högre och kunnigare än andra – även andra muslimer… särskilt infödda muslimer, som man inte heller tycker värderar sin religion till fullo, som man själv gör.
Högmodet slår till med full effekt, för man tycker att man själv är visare än de flesta. Man inser inte att vishet går hand i hand med ålder och erfarenhet med kunskapen inkluderad. När unga oerfarna anser sig visare än äldre och erfarna så kan det slå helt fel. Man har kunskapen, men vet inte hur man ska hantera den… följden kan bli att man vill ”gnugga” sin ”vishet” i ansiktet på folk. De som befinner sig i denna situation känner inte själva att de framstår som löjeväckande… för dom är det omvärlden som är löjeväckande.
Min uppfattning är att det är de unga, oerfarna som ganska snart de konverterat sätter på sig niqab, medan äldre konvertiter inte gör det. De drabbas inte utav samma aggressioner och fanatism mot andra muslimer (och ickemuslimer) som de yngre gör. Äldre konvertiter sitter redan på en viss mängd vishet och drabbas inte utav högmodet på samma sätt som de unga.
Med det sagt vill jag dock säga att jag har en viss förståelse och beundran av de som klär sig heltäckande som de gör. Inte för att jag någonsin funderat på att täcka mitt ansikte, men jag har ofta velat täcka hela kroppen med ett stort tygstycke, för att mer känna att jag inte söker efter ”livet”, liksom. Att jag endast bejakar det inre och det högre målet. Det känns lättare att avskärma sig ifrån livets materiella frestelser och annat som tar fokus ifrån mina religiösa mål i livet.
Det där låter konstigt förstås för någon som inte förstår sig på religion. Det innebär inte att förneka sig livet, utan att man lever livet som vanligt, men man känner sig på något vis närmare Gud – vilket är målet.
Jag hade tur som hade en man som, trots sin djupa religiositet (en del skulle kanske kalla honom för fanatisk) hela tiden såg mig och dämpade min fanatism. Han pumpade mig med insikt att livet bland annat är fullt av frågor, och det är inte helt säkert att de svar jag själv har på allt är det absoluta. Bara Gud vet. Därför ska man hålla sig ödmjuk hela vägen.
Det är inte alla som har sån tur, utan befinner sig bland folk som klappar åt ens nyfunna fanatism och därmed spär på den. Resultatet blir, nästan alltid, att när sådana personer blir äldre och ‘visare’ inte längre orkar leva det livet och tror då att de måste lämna allt vad religion heter. För de vet inte att man kan praktisera Islam på något annat sätt än det fanatiska.
Jag avskyr dock känslan jag har ibland att jag gör ansträngningar att ”anpassa” mig till omgivningen när det gäller min hidjab. Jag klär mig som vilken kvinna som helst i min ålder, skillnaden är att jag har en matchande slöja på mig. Faktum är dock att jag känner mig mer fri de få gånger jag bara slänger på mig en ”abajje” när jag går ut. (Abajje = ett svart heltäckande ‘skynke’ som lämnar ansiktet ute, typisk irakisk klädsel.)
———————————
(En parentes jag vill nämna är att jag är benägen att hålla med en kommentator (Marcus) under Bahlools inlägg som säger att:
”Jag anser att många som nu vill bära niqab kan jämföras med 70-talets punkare. Om jag vore kvinna eller man (17-18 år) för den delen så skulle min bästa revolt vara att bära niquab. Jag kan inte tänka mig nåt coolare än att komma in till farsan och morsan och berätta att jag har konverterat till islam.”
Det är nämligen så jag alltid sagt att jag själv känner det, även utan niqaben… bara med slöjan och vanliga kläder, känner jag mig som en revoltör och punkare. Ingen punkare i världen får samma reaktion som en muslimsk kvinna får när hon går gatan fram…. trots att de förtvivlat försöker 
!)
————————-
Hej!
Jag håller på med ett projekt arbete i skolan om hedersmord. De är många som kopplar hedersmord med islam, att de är ”halal” och döda sin dotter/son för heders skull.
Jag kan inte läsa koranen så jag undrar vad står de i koranen om hedersmord & om tvångsäktenskap??
Skulle uppskatta om du kunde svara:)
MVH Amina
Amina:
Det är en stor fråga du ställer och jag ska försöka svara den så kort jag kan:
S.k. hedersmord tillhör kultur och tradition hos vissa folk i vissa länder. Hedersmord tillhör inte någon religion, som jag känner till i alla fall. Detta tillhör alltså kultur och detta sker i dessa kulturer oavsett om de är kristna, muslimer, hinduer eller tillhör någon annan typ av religion. ”Fenomenet” följer alltså traditioner och inte religioner.
Inte heller tvångsäktenskap tillhör Islam. Det är överhuvud taget förbjudet att förtrycka människor. Det är bara människor som förtrycker andra människor. Gud förtrycker inte. Tvångsäktenskap är en typ utav förtryck. Det är de som ska leva med varandra hela livet som ska välja vem man ska gifta sig med, ingen annan.
När det gäller giftermål i Islam är det väldigt viktigt med vittnen. En av imamens uppgift, innan han utför vigselceremonin, är att informera båda parter (mannen och kvinnan) vad giftermålet går ut på, om kvinnan har fått en hemgift och om den är till hennes belåtenhet. Han ska även – innan ceremonin – försäkra sig om mannen och kvinnan är säkra på att de vill gifta sig, och att de vill gifta sig med berörd partner… detta brukar lämpligast ske utan andra åhörare för att inte han/hon ska känna press från något håll.
På så sätt bör ett äktenskap ingås i Islam, men det är inte alltid folk gör så. Det händer, tyvärr, att man är mer traditionsbunden än religionsbunden och detta är förbjudet i Islam. I Islam är traditioner bra, men går de mot religionen ska man förkasta dom helt.
Mord överlag är naturligtvis förbjudet. Enligt Islam är det så att om man dödar en människa – muslim eller inte – är det som att man dödat hela mänskligheten. Vilket straff tror du man – enligt Gud – skulle få för att man dödat hela mänskligheten? Om detta är straffet för att ha dödat en okänd människa vad vore då straffet för att man dödat en närstående, kanske son eller dotter, för att man tänker på sig själv och sin egen ”heder”. För det är det som det handlar om; det är ett egoistiskt drag av människor med stort högmod. Högmod är en stor synd som du kanske vet.
En son/dotter som man har skyldighet att ge mat, kläder, tak över huvudet och skydda…. hur skulle det vara tillåtet att döda en som man ska skydda?
Alltså; det står inget i Koranen om att hedersmord är tillåtet, inte heller att tvångsäktenskap är det.
Om du gräver ordentligt i de familjer som begår sådana handlingar så kommer du upptäcka att det är familjer som inte alls är religiösa, oftast hatar de religion och har – innan de begått mordet – öppet hånat allt som har med religion att göra. Sedan kan de – när dådet begåtts – däremot skynda sig och säga att ”vi är muslimer och därför måste vi göra såhär… det är en hederssak i islam”..!!!
De får alltså en sista chans att smutskasta det som de hatar – Islam, genom att skylla sitt dåd på religionen. Om någon NÅGONSIN påstår att det står i Koranen att hedersmord är tillåtet eller tvångsäktenskap: snälla be dessa genast att visa upp dessa verser som bevis. Om de lyckas finna denna vers – meddela då mig.
Jättebra inlägg, mashallah. Jag känner igen känslan man har när man är nykonverterad och slukar allt och vill vara ”supermuslimen”, man ser saker med så helt andra ögon än man gjort tidigare, allt detta nya man lär sig blir lätt berusande. Precis som du skriver måste man ha ödmjukhet, försöka att inte döma och vara så tvärsäker på att det man själv kommit fram till är det enda rätta. Ofta brukar det rätta till sig med tiden, men många yngre blir nog lättare lite fanatisk. (snygg design på bloggen förresten, har inte varit in på några dagar
)
Tack Iris, jag tycker detta tema gör det lite lättare att läsa i alla fall… och ser lite piggare ut.
Ja man inser tillslut att man kanske inte blir någon ”supermuslim”
, efter ett tag inser man att man bara är människa…. och att även andra är det. Insikten är både nedslående och lättande på samma gång…
Insiktsfullt.
Nu är ju jag född muslim och har inte samma känsla till religionen som ni har.
Men kan förstå vad du beskriver.
Det är som någon sagt religionen är som en glödande kolbit.
Håller du förhårt tappar du den snart.
Man vill gör allt på en gång. Funkar inte riktigt alla gånger.
Finns säkert de som tagit allt till sig, mashallah säger jag bara.
Så länge de inte gör sig för mer än någon annan.
Högmod är ju faktiskt en synd.
Jätte fin design
Tack för komplimangen om bloggen… det behövs, jag är ännu inte helt säker på det.
En Imam sa (kommer inte ihåg vem) att ”Kunskap utan religion är extremt farligt”.
ex.vis: man har kunskap att klyva atomer, men har man ingen tro på Gud så använder man den kunskapen till att döda människor (atombomb) istället för till nyttiga saker – som ex vis skapa el till världens befolkningar.
Han fortsatte: ” Religion utan kunskap är ännu farligare”.
Att förvränga Guds budskap kan resultera i fruktansvärda följder. Därför är det viktigt att den som tolkar har kunskap. Den kunskap som man som ”nyfrälst” besitter är inte tillräcklig för att ens ge reprimand till andra…. kanske små råd, men inget annat.
Nu har du slagit huvudet på den berömda spiken igen.
Hahaa, pinglan! Tackar och bockar. Ja, det är ju så det är…. det är bara att erkänna helt enkelt. Förresten väntar jag på dig
! När behagar du anlända?
Välskrivet och klokt inlägg! Som vanligt. Så sant!
Thank You Camol!
Salaam aleykum
Jag tror däremot inte att det är ett ”konvertitfenomen”. Det finns absolut fler ”infödda” muslimer världen över med niqab än konvertiter. Och i alla olika aldrar, saklart.
Högmod finns överallt, det jag stött pa här dock är högmodet som intalar folk att vi icke-araber inte är riktiga muslimer…
Niqab har ingenting med fanatism eller extremism att göra utan är nagot som funnits i sunniislam sedan islams ”begynnelse”.
Jag ser inget direkt samband mellan niqab & högmod om jag ska vara riktigt ärlig.. förstar inte riktigt hur du menar? Visst har man stött pa det berömda högmodet bland konvertiter men som boende i ett land där majoriteten är muslimer kan jag säga att jag tror knappast att det har med det att göra..
Jag har stött pa systrar däremot som vill ha niqab just för att stärka tron och känslan av ödmjukhet inför Gud.
/Tasnim
Wa aleykom salam Tasnim
Jag förstår att det är lätt att missförstå vad jag menar. Jag menar inte att niqabbärare är lika med högmodiga. Jag håller med dig om att just DET har inget med fanatism att göra. Däremot det sätt som många av oss konvertiter bemöter andra muslimer (och ickemuslimer). Dvs att vi ofta tror (i början) att vi på något sätt vet mer än andra…. saken är bara den att vi egentligen bara uppskattar Islam och Gud på ett annat sätt än de som kommer ”inifrån” (födda muslimer). Och absolut mer än de som inte är muslimer.
När vi börjar har vi nya ögon. Allt är nytt och färskt och underbart – 3 ord som helt appliceras med religionen Islam. Skillnaden är att våra ögon/hjärta är nyvaket och därför hungriga. Vi får inte nog av att läsa och fråga och veta mer om Islam. Har vi otur blir folk irriterade på oss just för detta. Vi vill gärna ge råd till höger och vänster – även om ingen bett om det. Råden kommer ifrån hjärtat, men snart upptäcker vi att råden inte mottages ifrån hjärtat.
En del av oss kan ta detta personligt och börjar se på alla runt omkring oss med oblida ögon. Plötsligt tycker man att alla är emot en och då hugger man mot folk innan de hinner hugga, liksom. Det börjar sedan eskalera, för ju mer du hugger desto fler hugger då tillbaks… man sårar andra – helt mot Islams anda, förstås – andra sårar dig. Tillslut tycker man att alla som inte är med mig – är emot mig…. dem som är emot mig är då ”kafir”. Så man börjar kalla folk för kafir oavsett vad de bekänner sig till. Det blir lätt att slänga sig med öknamn hit o dit, vilket är ett förfärligt sätt att, som muslim, prata med folk oavsett om man pratar med en muslim eller ickemuslim.
Även om man inte skulle vara ”fanatiker” så uppfattas man, olyckligtvis, som det. Detta är inte ett ”fenomen” som bara gäller konvertiter, även födda muslimer som ”nyupptäckt” Islam vandrar denna väg.
Niqab har inte heller med sunniislam att göra, utan hörrör från muslimer i allmänhet. Bland shia finns massor som bär niqab, jag har själv varit i städer där de flesta kvinnor bär den. Vi har släkt som bär den. Och JAG förstår anledningen att bära den, när man själv beslutar om det (inte som i Afghanistan), det handlar om min egen inre resa mot Gud. Sånt förstår tyvärr alltför få idag.
Jag ser dock ett problem med nya konvertiter som, i sin iver att komma närmare Gud, går från att ena dan vara utan hidjab, och nästa dag klä sig från topp till tå i ett skynke OCH dölja ansiktet. Jag bryr mig inte om omgivningens uppfattning, utan om att man ska göra saker och ting i god takt. Man ska inte ila. Först lär man sig sitta, sedan masa, sedan stå och sedan kan man gå….
I början känns inget tungt, men en ny muslim som börjar så kan efter ett år av mobbning utifrån tappa allt mod och ork när de finner att de måste ägna alltför mycket känsloliv åt att bearbeta folks åsikter. Även om det inte syns utifrån så är det självklart att det känns. JAG tror jag skulle varit stark nog för niqaben från början (om jag ville ha den), men jag kan ju inte utgå från mig själv enbart.
Långt svar, sorry. Jag menar alltså inte att niqaben gör oss högmodiga, det är vår ”nyfrälsning” som kan göra oss blinda ibland.
Tack för din förklaring, förstar nu & haller med!:)
Detta med skynda sakta är SAAA viktigt, jag vet systrar som var oerhört strikta snabbt efter sin konvertering, hastade med allt och ju svarare desto bättre.. nu är islam för en del av dem ett minne blott.. sa ledsamt.
Efter att ha läst lite om niqab i islam sa är jag säker pa att det är en viktig del av hijab, om än inte obligatorisk. Manga säger att det beror pa situationen etc. Men man maste ju klara av det ocksa. Lever man i ett totalt islamfientligt samhälle är det ju ännu viktigare att ta det langsamt.
Om bara maken får svar på sin semesteransökan så kommer Amira och jag ner när ni har påsklov. Tror att vi åker ner på Tisdagen och åker hem på fredagen, men än är det inte spikat. Brorsan fyller 30 den 1:a april, så då tänker jag vara i malmö, vare sig maken får semester eller inte.
Kul! Men vilken vecka har ni påsklov? Det brukar inte vara samma som här tror jag? Bara 4 dagar? Hur kan ni åka så långt för 4 dagar?
Vi har påsklov från långfredag och veckan efter det. Ja, det blir bara 4 dagar, tänkte försöka hinna med syster i sthlm också
Sen pallar jag nog inte att bo i ett kollektiv längre än så 
Jag hör som sagt av mig när jag har biljetter glömde jag att säga
”man har kunskap att klyva atomer, men har man ingen tro på Gud så använder man den kunskapen till att döda människor”
Och hur ser du på de två fanatiskt religiösa sidorna Hezbollah/Regimen i Iran mot Sionisterna i Israel? Är det inte så att det endast är en tidsfråga innan första svampmolnet visar sig? Båda sidor i ett heligt krig har ju inget att förlora då oavsätt utgång hamnar man i paradiset… Dessa båda är ju knappast några nybörjare heller.
Jättebra inlägg!
Jag har för inte alls längesedan konverterat till Islam och känner mig precis som du skrev, förbluffad av all denna kunskapen.
Ditt inlägg fick mig att tänka ytterligare på hur viktigt det är att fortsätta vara ödmjuk.
Tack för en bra blogg! Jag har precis startat en egen och länkar dig där
Kram!
Alhamdulillah och grattis till din nyfunna kärlek till Gud. Ödmjukhet är en stor nyckel för att inte driva bort ifrån det medmänskliga och därmed försvinna långt bort från Gud. Lycka till och jag ska följa din blogg.