Imam Ali(A) sade:
”Arrogans (takabor) är den värsta plågan för förnuftet och klokheten.”
[Qurrar al-hekam, s. 448]
Imam Hassan(A) sade:
”Arrogans (takabor) förstör religionen och det var därför Satan blev förkastat från Guds tröskel.”
[Kashf al-Ghemmah, vol. 2, s. 196]
En del människor frågar varför Gud, om Han är barmhärtig och allsmäktig; varför skapade Han inte oss från början så att vi bara lydde under Hans lagar, automatiskt – utan fri vilja eller eget tänkande.
Svaret är att Gud redan skapat sådana varelser – Änglarna. Jag älskar att läsa Imam Alis (A) beskrivning av änglarna (Nahjul Balagha), hur de ser ut och är skapade. Jag tycker det är svindlande. Och det är precis så vi skulle vara om vi inte haft den fria viljan. Ibland önskar jag att jag var en ängel istället för människa. För priset för den fria viljan är att man är tyngd av skuld och synd… vilket kan vara tungt understundom.
1) För att befolka himlen, inklusive luftrummet i Hans rike, skapade Gud änglarna i fantastiska former.
2) Han placerade ut dem över hela skyn och himlavalvet.
3) Mellan de himmelska skikten och de heliga horisonterna , placerade Han änglarna vars uppgift är att lovprisa Honom.
4) Bakom det gudomliga genljudet, sträcker sig lager av kraftfullt ljus långt och djupt så att inget öga kan skåda det.
5) Han skapade änglar i olika former och på olika nivåer av maktbefogenheter. De har vingar, och sjunger ständigt Hans lov. De tillskriver aldrig sig själva skapandet av någonting, eller gör anspråk på deltagandet av Skapelsen.
”De är ädla varelser som inte framlägger några ord inför Honom. De agerar efter Hans befallning” (Koranen)
6) Han har anförtrott dem Sin skapelse och gett dem uppdraget att förmedla Sitt budskap till Profeterna. Deras uppförande är bortom all klander, allt de söker är Hans förnöjsamhet.
7) Han välsignade dem med Sitt fullkomliga stöd; mättade deras själar med klarhet och fullkomlig rofylldhet; visade dem det korrekta sättet att dyrka honom, och visade dem det lämpliga sättet att lovprisa Hans enighet.
8 ) De är inte tyngda av skuld och synd, och inte heller påverkas de av tidens passerande. Styrkan i deras tro är inte föremål för någon tvekan. Deras starka övertygelse är bortom all misstanke. De har aldrig tvister sinsemellan.
De känner aldrig någon tveksamhet, i deras innersta samvete, om hans auktoritet; inte heller om hans härlighet och respekt i djupet av deras hjärtan. Deras sinnen är fria från personliga intressen och angelägenheter.
9) Några av dem är lika transparenta som moln; en del är stora som berg; några är dunkla som mörka natten. Vissa har fötterna djupt i jorden och sträcker sig, likt vita fanor, upp i atmosfär och vind, upp till den oändliga gränslinjen.
10) De är helt försjunkna i att dyrka Honom. Deras rena tro är fyllda med kunskaper och uppriktig kärlek till Honom. När de en gång kände sötman av Hans bekantskap och var översköljts av den Gudomliga Kärleken, skulle deras längtan efter Honom aldrig överträffas av någon annan längtan.
11) Deras hjärtan är fyllda med gudsfruktan. Ryggen är böjd från långa böner till Honom. Deras innerliga längtan efter Honom gör att de framhärdar i sina böner till Hans ära.
Deras relativa närhet till Honom, gör dem bara mer ivriga i sin underkastelse till Honom. De långa och nitiska bönerna ger aldrig upphov till inbilsk fåfänga.
Deras rofyllda lydnad till honom lockar dem snarare att förringa sina gärningar. De känner aldrig av tidens gång i sin tillbedjan till Gud. Deras längtan efter honom försvagas aldrig. Deras tungor upphör aldrig att prisa Gud. De distraheras aldrig från att mässa Hans lov. Den lyder konstant Hans befallning och vilar eller koppla aldrig av i sina böner. De bryr sig inte om världsliga önskningar eller hemfaller till lättja.
12) De sätter högt värde på sin Herres förbarmande över dagens behov. Medan folk uppmanar andra människor för support, vänder de sig bara till Honom. Ju mer de framhärdar i lydnad och dyrkan, desto djupare rädsla i deras hjärtan och ju högre sätter de sitt hopp till Honom.
De ser inte sin oavbrutna tillbedjan som adekvat med Hans nåd, och blir därför mer beständig i bönen.
De strävar till mer lydnad och glorifiering av Gud snarare än lättnader i sina ansträngningar. Deras tidigare gärningar är ingenting i deras ögon, skulle de upphöja dem skulle de hysa mer hopp och utöva mindre ansträngning.
Satan har inget inflytande över dem, så de har inga amsagor och myter om Gud. De splittras inte på grund av avundsjuka, misstänksamhet eller fåfänga. De nedlåter sig inte för dårskap. De är helt försjunken i djup tro, distraheras aldrig av fördomar, svaghet, lust eller frestelse.
13) Ingenstans i himlen finns en plats där det inte finns några änglar som dyrkar, ber och prisar Gud. Deras långa underkuvande och lydnad gör dem allt mer medveten om Gud och fyller deras hjärtan med Hans härlighet.
————————————————————————————————-
Imam Ali(A) sade:
”Den kloka människan förlitar sig på sitt yrke och sina ansträngningar medan den dumma människan förlitar sig på sina drömmar och önskningar.”
[Qurrar al-hekam, s. 43]
————————————————————————————————-
Simon Ockley
(1678-1720) Professor i arabiska vid Cambridge universitet.
”En sak som är särskilt värd att betona är att hans moder födde honom i Mecka, inuti självaste templet; vilket inte hänt någon annan.”
[History of the Saracens, London, 1894, sid. 331]
…I motsats till en ledare som längtar efter världen.
I dagens värld som är full av: orättvisor, politiska spänningar, konflikter mellan kulturer och religioner, och utnyttjande av tillgångar – gråter världens befolkning efter en stark, barmhärtig och rättvis ledning. En grundläggande filosofisk fråga att ställa är:
Kan en människa längta efter något som, enligt vissa, är omöjligt att uppnå – dvs är det omöjligt att hoppas på en ledare med perfekta kvaliteter?
För att besvara den frågan måste vi fråga oss om historien någonsin har sett ett ledarskap med perfekta egenskaper?
Följande exempel från historien visar kvaliteter på den ultimata ledaren – Amir al Momineen, Imam Ali ibn Abu Talib (as):
En ledare för mänskligheten!
I sitt berömda brev till Malik al-Ashtar, när Imam Ali utsåg honom att ta styret över Egypten, skriver Imam Ali (A) :
”Kom ihåg, Malik, bland dina medborgare finns det två slags människor: de som har samma religion som du har, de är bröder till dig, och de som har andra religioner än dig, de är människor som du.
Men båda kategorierna lider av samma svagheter och oförmågor som alla människor besitter; de begår synder, hänger sig åt laster uppsåtligen eller oavsiktligt, utan att inse den oerhörda omfattningen av deras gärningar.
Låt din nåd och barmhärtighet komma till deras räddning, och hjälp dom på samma sätt och i samma utsträckning som du förväntar dig att Allah visar barmhärtighet och förlåtelse gentemot dig.
Du måste alltid värdesätta och anta en politik som varken är för hård eller för mild, en politik som bygger på rättvisa kommer i stort alltid att uppskattats. ”
Om alla ledare skulle försöka visa samma barmhärtighet och erkänna människors svagheter, som Imam Ali (A) gjorde, skulle världen bli en bättre plats att leva i.
Malik Al-Ashtars grav i Kairo:
Charles Mills
(1788-1826) Ledande skribent av sin tid.
”Som ledaren för familjen Hashim och som kusin och svärson av han som araberna respekterade…, är det iögonenfallande otroligt att Ali inte valdes till Kalifatet omedelbart efter Mohammads död. Till fördelarna av hans födelse och giftermål lades vänskapen med Profeten till.
Sonen av Abu Talib var en av Islams första konvertiter och Mohammads favorituttalande om honom som Aron av en andra Moses. Hans talang för vältalighet, och hans mod som krigare, var tacksamt inom en nation i vars bedömning mod var en dygd och vältalighet en visdom.”
[An history of Muhammedanism, London, 1818, sid. 89]
Gerald de Gaury
(1897 – 1984) Brittisk militär och diplomat.
”Han har varit vis vid rådgivning och modig vid strid, sanningsenlig gentemot sina vänner och storsint gentemot sina fiender. Han skulle för alltid komma att bli en förebild bland muslimsk ärbarhet och höviskhet.”
[Rulers of Mecca, London, 1951, sid. 49]
Wilfred Madelung
Professor i Arabiska vid Oxford universitet.
”Inför ett falskt Umayyadiskt påstående om ett legitimt styre i Islam som Guds ställföreträdare på jorden, och med tanke på det Umayyadiska förräderiet, nyckfullheten och splittrade regering, och den hämndlystna vedergällningen, kom de att uppskatta hans ärlighet, hans obevekliga hängivenhet till det Islamiska väldet, hans djupa personliga trohetsplikter, hans jämställda behandling av alla sina anhängare, och hans generositet i förlåtandet av sina besegrade fiender.”
[The Succession to Mohammad: a study of the early caliphate, Cambridge, 1997, sid. 309-310]
Dr. Henry Stubbe
(1632-1676) Klassicist, polemiker, fysiker och filosof.
”Ali ibn Abu Talib hyste ett förakt för denna värld, dess pompa och ståtlighet, han fruktade Gud mycket, gav mycket allmosor, var rättvis i alla sina handlingar, ödmjuk och älskvärd; av en utomordentlig kvickt intellekt och av en genialitet utöver det vanliga, var han utomordentligt lärd, inte i de vetenskaper som avslutas med spekulationer utan i de som sprider sig till praktik.”
["An Account of the Rise and Progress of Mahometanism", 1705, sid. 83]
Imam Ali(A) sade följande till sin son, Imam Hassan(A):
”O min son! Ingen rikedom är mer värdefull än intelligens och ingen fattigdom är som ignorans; ingen terror är värre än arrogans (takabor) och inget liv är mer behagligt än att leva det med ett gott uppförande.”
[Bihar al-Anwar, vol. 78, s. 111]
Att läsa ur Nahjul Balagah ( = Vältalighetens Höjdpunkt ), som är en sammanställning utav Imam Alis tal, brev och ceremonier, är helt enkelt en vidunderlig upplevelse.
Seyyid Radi sammanställde denna bok för över 1000 år sedan.
Många vältaliga författare, islamiska tänkare och till och med motståndare till islam har alltid accepterat att vissa uttalanden i Nahj-ul-Balagha är överlägsna mänskliga uttryck och utöver den vanliga nivån för människans kunskap vid den tidpunkten.
Det är dessa uttryck som får oss att uppskatta Nahj-ul-Balagha, nu i det fjortonde århundradet, mer än en stor lärd av fjärde århundradet gjorde.
I själva verket har människan gått igenom så många vedermödor under århundraden att han eller hon förstår Amir-al-Momeneen’s (AS) budskap och kallelsen till Islam från honom lättare, än de som levde för hundratals år sedan .
Här redovisar jag ( i en kortfattad version en av hans beskrivningar utav skapelsen av universum:
Washington Irving
(1783- 1859) Välkänd som Amerikas första författare.
”Han tillhörde den noblaste grenen bland den nobla stammen Quraish. Han ägde tre egenskaper som hyllats mest bland araberna: mod, vältalighet, och frikostighet.
Hans modiga själ hade från Profetens uttalande erhållit honom titeln Guds lejon, exempel på hans vältalighet kvarstår i en del verser och uttalanden bevarade bland araberna; och hans frikostighet manifesterades genom att, varje fredag, dela ut vad som återstod av statskassan.
Av hans storsinthet, har vi erhållit upprepade exempel; hans nobla förakt för allt felaktigt och ont, och avsaknaden av egoistiska intriger i hans uppträdande.”
[Lives of the Successors of Mahomet, London, 1850, sid. 165]
”Han var en av de sista och värdigaste bland de tidiga muslimerna, som tillägnade sin religiösa entusiasm genom följeslagandet av självaste Profeten, och in i det sista följde enkelheten i hans sätt.
Han omtalas hedersamt som den första Kalifen som beviljade bevarandet av skönlitteratur. Han hängav sig även själv åt poesins genre, och många av hans grundsatser och ordspråk har bevarats, och har översatts på flera olika språk. Hans sigill bar följande inskription: ’Kungadömet tillhör Gud’. En av hans uttalanden visar på det lilla värde han satte på denna världs flyktighet, ’Livet är blott skuggan av ett moln – den sovandes dröm’. ”
[Lives of the Successors of Mahomet, London, 1850, sid. 187-8]
”Om du förväntar dig att någon ska göra mer än sin förmåga, så förvänta dig att hon misslyckas med lika mycket som du har överskridit din förväntan på dennes kapacitet.”
Imam Ali (a)
Imam Ali(a) sade:
”En muslim kan aldrig känna sötman av tron (iman), så länge denne ljuger. Detta avser både lögner som är på skämt och på allvar.”
[Tohaf al-oqol, s. 217]
Sir William Muir
(1819-1905) Skotsk forskare och statsman. Innehade positionen som utrikesminister för den Indiska regeringen såväl som viceguvernör för de nordvästra provinserna.
”Begåvad med ett klart intellekt, full av tillgivenhet, och förtroendefull i vänskap, var han sedan barnsben Profetens hängivna hjärta och själ. Enkel, tystlåten, och oambitiös, när han under senare tid erhöll styret av halva det muslimska riket, och snarare tvingades till makten än att själv söka den.”
[The Life of Mahomet, London, 1877, sid.250]
Philip Khuri Hitti
(1886-1978) Professor i Semitiskt språk vid Princeton universitetet.
”Modig på slagfältet, vis vid rådgivning, vältalig vid yttranden, ärlig gentemot sina vänner, storsint mot sina fiender, blev han förebilden av Muslimsk ärbarhet och höviskhet (futuwah) den arabiska historiens Salomo, om vars namn dikter, ordspråk, predikan och anekdoter i oräkneliga mängder har samlats.”
[History of the Arabs, London, 1964, sid. 183]
Imam Ali(A) sade:
”Den dåraktigaste personen är den
som betraktar sig själv som den klokaste!”
[Fehrest Qorar, s.83]
Edward Gibbon
(1737-1794) Ansedd som en av Storbritanniens största historiker genom tiderna.
”Glöden och dygden hos Ali har aldrig överträffats av någon färsk konvertit. Han förenade alla egenskaper hos en poet, en soldat, och ett helgon; hans visdom lever än idag genom samlingar av moraliska och religiösa uttalanden; och varje antagonist, vare sig genom tungan eller svärdet, blev underkuvade av hans vältalighet och tapperhet.
Från det första timmarna av hans uppdrag till de sista ritualerna av hans begravning, övergavs aldrig Profeten av en generös vän, som han med nöje kallade sin broder, sin ställföreträdare, och den troende Aron av en andra Moses.”
[The Decline and Fall of the Roman Empire, London, 1911, volym 5, sid.381-2]
Imam Ali(A) sade:
”Den som gör girighet till sitt slagord har förnedrat sig själv, den som omtalar sin oro med andra blir föraktad, och den som styrs av sin tunga är utan värde.”
Thomas Carlyle
(1795-1881) En skotsk historiker, kritiker och samhällsförfattare.
”När det gäller denna unga Ali, kan man inte göra annat än att tycka om honom. En storsint skapelse, som han så tydligt utstrålar, nu och för all framtid; full av medkänsla, genom glödande djärvhet.
En ärbar egenskap inom honom; modig som ett lejon; dock med en nåd, en sann och beundransvärd person värdig kristen adel.”
[On Heroes, Hero-Worship, And The Heroic In History, 1841, föreläsning 2: Hjälten som Profet. Mahomet:Islam., den 8:e Maj, 1840]