Läste hos Bahlool ett inlägg om att konvertiter än en stor grupp bland de som väljer niqab, slöjan som täcker allt utom ögonen… Bahlool själv undra hur det kan komma sig. Jag tror många undrar detta. Så jag ska svara…
 |
Många som konverterar till Islam är i början så förbluffade utav denna vishet och alla bevis som man hittar när man dagligen studerar Koranen och Sunnah. Man blir mer eller mindre besatt utav det hela, säger jag av erfarenhet. Denna vishet finner man inte i allmänt det svenska samhället och man känner att i Islam finns något som släcker ens törst.
Man jämför sig själv med de som inte konverterat och känner att man har mer insikt och kunskap om själva livet än dom. Man känner att man är en liten ”vetenskapsman” i miniatyr, då Islam ger en insikt i så många olika ämnen. Man lär sig hur allt hänger ihop.
Så ser man samtidigt folket omkring sig, som lever livet i full fart och inte värderar hur allt fungerar och hänger ihop, så som man själv gör…
Detta är ju gott och väl, om man är mogen och kan balansera detta. Kan man inte det så blir det farligt. Följden kan bli att man ser sig själv som högre och kunnigare än andra – även andra muslimer… särskilt infödda muslimer, som man inte heller tycker värderar sin religion till fullo, som man själv gör.
Högmodet slår till med full effekt, för man tycker att man själv är visare än de flesta. Man inser inte att vishet går hand i hand med ålder och erfarenhet med kunskapen inkluderad. När unga oerfarna anser sig visare än äldre och erfarna så kan det slå helt fel. Man har kunskapen, men vet inte hur man ska hantera den… följden kan bli att man vill ”gnugga” sin ”vishet” i ansiktet på folk. De som befinner sig i denna situation känner inte själva att de framstår som löjeväckande… för dom är det omvärlden som är löjeväckande.
Min uppfattning är att det är de unga, oerfarna som ganska snart de konverterat sätter på sig niqab, medan äldre konvertiter inte gör det. De drabbas inte utav samma aggressioner och fanatism mot andra muslimer (och ickemuslimer) som de yngre gör. Äldre konvertiter sitter redan på en viss mängd vishet och drabbas inte utav högmodet på samma sätt som de unga.
Med det sagt vill jag dock säga att jag har en viss förståelse och beundran av de som klär sig heltäckande som de gör. Inte för att jag någonsin funderat på att täcka mitt ansikte, men jag har ofta velat täcka hela kroppen med ett stort tygstycke, för att mer känna att jag inte söker efter ”livet”, liksom. Att jag endast bejakar det inre och det högre målet. Det känns lättare att avskärma sig ifrån livets materiella frestelser och annat som tar fokus ifrån mina religiösa mål i livet.
Det där låter konstigt förstås för någon som inte förstår sig på religion. Det innebär inte att förneka sig livet, utan att man lever livet som vanligt, men man känner sig på något vis närmare Gud – vilket är målet.
Jag hade tur som hade en man som, trots sin djupa religiositet (en del skulle kanske kalla honom för fanatisk) hela tiden såg mig och dämpade min fanatism. Han pumpade mig med insikt att livet bland annat är fullt av frågor, och det är inte helt säkert att de svar jag själv har på allt är det absoluta. Bara Gud vet. Därför ska man hålla sig ödmjuk hela vägen.
Det är inte alla som har sån tur, utan befinner sig bland folk som klappar åt ens nyfunna fanatism och därmed spär på den. Resultatet blir, nästan alltid, att när sådana personer blir äldre och ‘visare’ inte längre orkar leva det livet och tror då att de måste lämna allt vad religion heter. För de vet inte att man kan praktisera Islam på något annat sätt än det fanatiska.
Jag avskyr dock känslan jag har ibland att jag gör ansträngningar att ”anpassa” mig till omgivningen när det gäller min hidjab. Jag klär mig som vilken kvinna som helst i min ålder, skillnaden är att jag har en matchande slöja på mig. Faktum är dock att jag känner mig mer fri de få gånger jag bara slänger på mig en ”abajje” när jag går ut. (Abajje = ett svart heltäckande ’skynke’ som lämnar ansiktet ute, typisk irakisk klädsel.)
———————————
(En parentes jag vill nämna är att jag är benägen att hålla med en kommentator (Marcus) under Bahlools inlägg som säger att:
”Jag anser att många som nu vill bära niqab kan jämföras med 70-talets punkare. Om jag vore kvinna eller man (17-18 år) för den delen så skulle min bästa revolt vara att bära niquab. Jag kan inte tänka mig nåt coolare än att komma in till farsan och morsan och berätta att jag har konverterat till islam.”
Det är nämligen så jag alltid sagt att jag själv känner det, även utan niqaben… bara med slöjan och vanliga kläder, känner jag mig som en revoltör och punkare. Ingen punkare i världen får samma reaktion som en muslimsk kvinna får när hon går gatan fram…. trots att de förtvivlat försöker 
!)
————————-
