Som nog de flesta vet redan så har den danska tidningen Politiken bett om ursäkt för Muhammedbilderna, vilket åtföljdes av ramaskri och hån ifrån övrig media och de politiska partierna i Danmark gentemot tidningens agerande:
Socialdemokraternas ledare Helle Thorning-Schmidt kallar uppgörelsen vanvettig:
– Det förekommer kränkningar i medierna varenda dag. Sådan är yttrandefriheten, säger hon till Politiken. ( hon som politiker har tydligen inget emot att man bryter mot yttrandefrihetslagen som säger att man inte får kränka)
Igår – en dag senare – kommer samma tidnings förre chefredaktör Herbert Pundikspion för terrororganisationen Mossad, som begår lönnmord på obekväma i hela världen. Även om organisationen inte är stämplad som terrororganisation, så är det som sådan den uppträder i världen. Det är därför uppgiften som Pundik lämnat är så upprörande. ut och säger att han var
Kanske för att ”skydda” Danmark från Israeliska reprimander av skilda slag? Ja vad anledningen är kan man ju diskutera, men att det är ett strategiskt drag, det är jag säker på. Annars skulle ingen plötsligt komma ut och berätta att man är/varit spion för någon sida.
Tidningen Politikens nuvarande chefredaktör, Töger Seidenfaden, har däremot förståelse för sin föregångares dubbla roller.
– Jag kan förstå att Pundik som israelisk medborgare har haft lust att bidra med några tjänster för den unga och sköra israeliska staten, säger Seidenfaden.
Vad den Socialdemokratiska ledaren Helle Thorning-Schmidt anser om den saken har jag ännu inte kunnat utröna. Vilken ”frihet” det är Pundik har använt sig utav kanske hon kan säga? Kanske ”Föreningsfriheten”…. förslagsvis…?
Om DN:s chefredaktör plötsligt skulle säga att han varit spion åt Hamas, innan han blev chefredaktör för DN, med motiveringen att han haft ”lust att bidra med några tjänster för den unga och sköra palestinska staten”, vad skulle då hända månntro i den nationella och internationella medievärlden?
Samarbetet med Israel upphörde enligt Pundik när han 1970 blev chefredaktör för Politiken…. men kan verkligen en spion ”sluta” spionera för sin f.d. chef? Det kanske är möjligt – om inte spionen hade patriotiska skäl…Om han nu var så patriotisk under alla år han agerade spion till den ”sköra staten Israel”, varför skulle patrioten plötsligt sluta bara för att han fick jobb på en tidning? Blev staten plötsligt mindre skör i och med att han fick det jobbet….?
