You are currently browsing the religion category

Vikten av att be på rätt tid

  • Posted on mars 18, 2010 at 17:55

http://www.nriinternet.com/Association/BeliveITorNOT/Pictures/101-130/111_Muslim-women-.jpg

I Wasa’il, citeras från Imam as-Sadiq(A):

”Den som utför den obligatoriska bönerna i början av dess tid och observerar dess bestämmelser, kommer en ängel att upphöja dem, vita och rena, till himlen där bönen säger (till den bedjande): ’Må Allah bevara dig så som du bevarade mig och anförtrodde mig till en generös ängel’.

Men om någon utför dem efter deras rätta tid, utan någon ursäkt, och inte observerade dess bestämmelser, kommer ängeln att upphöja dem, svarta och mörka, medan bönen skriker på den bedjande: ’Du har bortkastat mig, må Allah kasta bort dig, och må Han inte bry sig om dig precis som du inte bryr dig om mig’.”

(Wasail ush-Shi’ah, vol. 3, sid.. 90. Kitabus-Salat, kap. om ”Tider” kap. 3, hadith, 17)

Den antyder att bönen är upphöjd av Allahs änglar till himlen, vit och ren, när den är utförd i början av dess tid med iakttagelse av dess regler. I detta fall önskar den gott för den bedjande. Eller så är den mörk och svart om den är försenad utan giltig anledning och om dess regler är försummade, i vilket fall den förbannar honom. Denna tradition, förutom att den utmärker de himmelska osedda bildernas verklighet, också visar att de är vid liv, som bevisats av verser och traditioner.

Imam as-Sadiq(A) är citerad att ha sagt:

”När en troende tjänare är lagd i sin grav, kommer bönen stå på hans högra sida, allmosan på hans vänstra, hans goda gärningar står skuggandes över honom och bredvid står tålamodet.

När de två änglarna som är ansvariga för utfrågning uppenbarar sig i graven säger tålamod till bönen, allmosan och de goda gärningarna: ’Ni är här för att hjälpa er vän. Om ni inte klarar av det, kommer jag vara med honom.’ ”

Denna hadith är rapporterad i den ädla al-Kafi genom två mellanled. Shaykh as-Sadiq (må Allah vara nåderik över honom) har återgivet denna hadith i Thawabul A’mal. Den talar tydligt om de osedda bilderna i barzakh (den andliga världen den döde befinner sig i fram till Domedagen), deras levande tillstånd och sunda förnuft. Traditionerna om de himmelska bilderna av Koranen och bönen är åtskilliga.

(Usul ul Kafi, vol. 3, sid. 143, ”Boken om tro och otro’, kap. om ”Tålamod”, hadith, 8. Thawabul A’mal, p. 203. Thawabul-Salat waz-Zakat wal-Birr was-Sabr, hadith, 1.)

Skapandet av änglarna

  • Posted on mars 16, 2010 at 19:09

Imam Ali i Nahjul Balagha.

Han beskriver Guds skapande utav änglar:

1)  Sedan skapade Han de mellanliggande lagren av himlen och befolkade dem med olika kategorier av Sina änglar. Några av dem står alltjämt i utsträckt position, inte bara bugar; vissa bugar, utan att ställa sig upprätt; en del står i rader och ändrar aldrig läge; alla lovprisar Gud utan trötthet; deras ögon sover aldrig; deras tankar springer inte iväg;  deras kroppar försvagas aldrig;  och deras minnen vacklar aldrig.

2)  Bland dem finns de som förmedlar hans Uppenbarelser till hans Budbärare, och de som talar till Profeterna, och även de som verkställer Hans order och förelägganden. Bland dem finns de som är ålagda att skydda hans skapade varelser, och de som vaktar Himelens portar.

3) Vissa änglar har fötterna djupt inne i Jorden och huvudet högt uppe i skyn; deras kroppar är inte begränsade till rymden, och deras axlar utgör kuddarna i Hans tron.

4) De sänker ögonen i ödmjukhet inför Gud. De står under tronen insvepta i sina praktfulla vingar, avskilda från varandra genom överhöghetens slöjor och maktens gardiner.

5) De uppfattar inte sin Skapare i någon gestalt eller form; de tillskriver inte Honom egenskaper från Hans skapelse, de ser inte Honom som rymdbegränsad eller efterliknandes någon avbild.

Änglarna

  • Posted on mars 9, 2010 at 18:15

http://www.lawofattractiontreasury.com/blog/wp-content/uploads/2009/05/helpingangels1.png

En del människor frågar varför Gud, om Han är barmhärtig och allsmäktig; varför skapade Han inte oss från början så att vi bara lydde under Hans lagar, automatiskt – utan fri vilja eller eget tänkande.

Svaret är att Gud redan skapat sådana varelser – Änglarna. Jag älskar att läsa Imam Alis (A) beskrivning av änglarna (Nahjul Balagha), hur de ser ut och är skapade. Jag tycker det är svindlande. Och det är precis så vi skulle vara om vi inte haft den fria viljan. Ibland önskar jag att jag var en ängel istället för människa. För priset för den fria viljan är att man är tyngd av skuld och synd… vilket kan vara tungt understundom.

1) För att befolka himlen, inklusive luftrummet i Hans rike, skapade Gud änglarna i fantastiska former.

2) Han placerade ut dem över hela skyn och himlavalvet.

3) Mellan de himmelska skikten och de heliga horisonterna , placerade Han änglarna vars uppgift är att lovprisa Honom.

4) Bakom det gudomliga genljudet, sträcker sig lager av kraftfullt ljus  långt och djupt så att inget öga kan skåda det.

5) Han skapade änglar i olika former och på olika nivåer av maktbefogenheter. De har vingar, och sjunger ständigt Hans lov. De tillskriver aldrig sig själva skapandet av någonting, eller gör anspråk på deltagandet av Skapelsen.

”De är ädla varelser som inte framlägger några ord inför Honom. De agerar efter Hans befallning” (Koranen)

6) Han har anförtrott dem Sin skapelse och gett dem uppdraget att förmedla Sitt budskap till Profeterna. Deras uppförande är bortom all klander, allt de söker är Hans förnöjsamhet.

7) Han välsignade dem med Sitt fullkomliga stöd; mättade deras själar med klarhet och fullkomlig rofylldhet; visade dem det korrekta sättet att dyrka honom, och visade dem det lämpliga sättet att lovprisa Hans enighet.

8 ) De är inte tyngda av skuld och synd, och inte heller påverkas de av tidens passerande. Styrkan i deras tro är inte föremål för någon tvekan. Deras starka övertygelse är bortom all misstanke. De har aldrig tvister sinsemellan.

De känner aldrig någon tveksamhet, i deras innersta samvete, om hans auktoritet; inte heller om hans härlighet och respekt i djupet av deras hjärtan. Deras sinnen är fria från personliga intressen och angelägenheter.

9) Några av dem är lika transparenta som moln; en del är stora som berg; några är dunkla som mörka natten. Vissa har fötterna djupt i jorden och sträcker sig, likt vita fanor, upp i atmosfär och vind, upp till den oändliga gränslinjen.

10) De är helt försjunkna i att dyrka Honom. Deras rena tro är fyllda med kunskaper och uppriktig kärlek till Honom. När de en gång kände sötman av Hans bekantskap och var översköljts av den Gudomliga Kärleken, skulle deras längtan efter Honom aldrig överträffas av någon annan längtan.

11) Deras hjärtan är fyllda med gudsfruktan. Ryggen är böjd från långa böner till Honom. Deras innerliga längtan efter Honom gör att de framhärdar i sina böner till Hans ära.

Deras relativa närhet till Honom, gör dem bara mer ivriga i sin underkastelse till Honom. De långa och nitiska bönerna ger aldrig upphov till inbilsk fåfänga.

Deras rofyllda lydnad till honom lockar dem snarare att förringa sina gärningar. De känner aldrig av tidens gång i sin tillbedjan till Gud. Deras längtan efter honom försvagas aldrig. Deras tungor upphör aldrig att prisa Gud. De distraheras aldrig från att mässa Hans lov. Den lyder konstant Hans befallning och vilar eller koppla aldrig av i sina böner. De bryr sig inte om världsliga önskningar eller hemfaller till lättja.

12) De sätter högt värde på sin Herres förbarmande över dagens behov. Medan folk uppmanar andra människor för support, vänder de sig bara till Honom. Ju mer de framhärdar i lydnad och dyrkan, desto djupare rädsla i deras hjärtan och ju högre sätter de sitt hopp till Honom.

De ser inte sin oavbrutna tillbedjan som adekvat med Hans nåd, och blir därför mer beständig i bönen.

De strävar till mer lydnad och glorifiering av Gud snarare än lättnader i sina ansträngningar. Deras tidigare gärningar är ingenting i deras ögon, skulle de upphöja dem skulle de hysa mer hopp och utöva mindre ansträngning.

Satan har inget inflytande över dem, så de har inga amsagor och myter om Gud. De splittras inte på grund av avundsjuka, misstänksamhet eller fåfänga. De nedlåter sig inte  för dårskap. De är helt försjunken i djup tro, distraheras aldrig av fördomar, svaghet, lust eller frestelse.

13) Ingenstans i himlen finns en plats där det inte finns några änglar som dyrkar, ber och prisar Gud. Deras långa underkuvande och lydnad gör dem allt mer medveten om Gud och fyller deras hjärtan med Hans härlighet.

En ateist frågar mig om mirakler

  • Posted on mars 7, 2010 at 11:56

Jag fick en fråga av Loke på inlägget om fiskregnet i Lajamanu i Australien. Svaret blev så långt så jag gör ett inlägg istället:

Marie,
Du skriver att livet för en person som inte tror på en allsmäktig gud är ett enda stort tvivel. Jag har en annan åsikt. Som ateist lägger jag ingen större tid på att ”tvivla” på guds existens som du verkar tro.

Jag räknar helt enkelt inte med en gud som möjlig hypotes till en händelse. Ta den ovan som du skriver om tex;

En mycket underhållande historia som får kugghjulen att aktiveras och man undrar vad det kan ha berott på. Min första tanke är då inte ”det skulle kunna vara gud, men jag tvivlar på det”. Utan jag frågar mig vilken naturlig händelse som kan ha legat bakom. Detta betyder inte att jag lider av tvivel, utan förnuftigt, kritiskt tänkande. Att direkt tvärsäkert hävda att en allsmäktig ”gud” ligger bakom utan några faktiska bevis för detta påstående lämnar mig tämligen oberörd.

En fråga till dig Marie, finns det någon vetenskaplig, naturlig förklaring som skulle kunna falsifiera din tes om att detta är ett mirakel av en ”gud”?

En ateist frågar mig om mirakler – continue reading…

Modernt att be

  • Posted on mars 5, 2010 at 14:02

http://www.voxnadalens.com/wp-content/uploads/2009/06/bon.jpg

http://tawheedfirst.files.wordpress.com/2008/03/duaa.jpg

Jag har gått och blivit modern, såhär på ”äldre” dar. Anledningen är att jag ber, därav är jag helt på modet.

”Svenska kyrkan annonserar om ”trådlös uppkoppling” och drottning Silvia ger ut en bönbok.” Står det att läsa om i DN.

Kristoffer Hylander säger att folk ber oftare än de tror, även när de inte tror att de ber… så är det just vad man gör.

”– Det kan vara att uttrycka en förundran och tacksamhet över något vackert i naturen eller en suck över världens elände, säger han.”

– Jag tror att de flesta människor ber – fast de inte tänker på det. När någon ska på anställningsintervju eller har ett svårt prov brukar vi hålla tummarna för att det ska gå bra, säger Biskopen Caroline Krook.

Bosse Ahrenfeldt är en bra representant för ett, enligt forskningen, växande fenomen: spirituality, eller glocal spirituality. På svenska skulle det bli ”glokal andlighet”. Han kallar sig för ”En troende som aldrig tänker på Gud, än mindre talar om Gud. En rationell vetenskapsman som är övertygad om att de viktigaste svaren kan man hitta inom sig själv.”

Det ”nya” och moderna är att tro… men det får alltså inte handla om Gud. Han tycker att han är mer rationell än de som bekänner sig till Gud, han poängterar att han är vetenskapsman men menar ändå på att man finner de viktigaste svaren inom sig själv. Jag undrar just vad ateister (s.k. ”humanister”) skulle säga om det? Skulle dom kalla honom ”rationell vetenskapsman”?

Förmodligen skulle han stämplas som religiös, troende på en Gud. Vilket även är min uppfattning. Men själv vill han inte ”tappa ansikte”, förmodligen som rationell vetenskapsman, genom att kalla sig religiös.

Man söker ett namn på det man tror på, det är i alla fall viktigt för de ”glokalt andliga”, men att gå så långt som att kalla detta för GUD, är tydligen en omöjlighet. Att ens kalla det för andlighet är också att  gå för långt, då ordet är ”belastat”.

”Man kopplar det till institutionell religion”, säger Anton Geels, religionspsykolog professor på Lunds universitet. Det bästa namnet på denna nya ”tro” är ”Spiritualitet”.

”Enligt Antoon Geels, handlar spiritualitet om en förändring i kulturen, en rörelse i tiden. Begreppet har förstås sitt ­ursprung i engelskspråkiga länder. Där säger många: ”I am spiritual, not religious.” De tror på något ”högre”, ”en kraft”, ”kärleken” – exakt vad är inte fastslaget, fast vad det än är finns det nära, närmare än den egna halspuls­ådern, och det är inneboende i naturen. Framför allt tror de på att alla människor har en stor ­potential till utveckling, och att vi alla hänger samman, med varandra, och med moder jord.säger Anton Geels i SvD.

Allah själv säger att Han är närmare oss än vår egen halspulsåder.

”Det var Vi som skapade människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne:
Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder”
[Sura Qaf 50:16]
.

Profetens kamp för kvinnans rättigheter

  • Posted on mars 4, 2010 at 7:29

I den tidens Arabien och även i andra delar av världen saknade kvinnorna de mest elementära rättigheterna. De fick inte delta i någon av samhällets angelägenheter vid sidan av männen. När en man dog delades hans ogifta döttrar, tillsammans med hans andra ägodelar, ut bland manliga familjemedlemmar. Om en man dödade en kvinna slapp han straff p.g.a. att den döde var en kvinna och kvinnorna var rättslösa.

En del araber begravde sina nyfödda flickebarn levande. De betraktade flickebarnen som en skamfläck för familjen. Kvinnornas vittnesbörd godkändes inte i någon domstol och de hade ingen rätt att välja sina egna makar.

Profeten Mohammad(S) gick emot dessa kvinnofientliga traditioner och deklarerade att kvinnorna hade en mycket hög ställning i Islam. Han gick så långt att han(S) förklarade att han(S) betraktade sina barnbarn, dvs. sin dotters barn, som sina egna barn. Detta var en unik åtgärd för den tidens Arabien.

Mohammad(S) gav kvinnan en hel rad sociala och juridiska rättigheter som hon saknade före Islam. Han la grunden för kvinnans värdighet och frigörelse från traditionens laster. Kvinnorna fick äga rikedomar, de fick ärva från sina anförvanter, de fick avlägga vittnesbörd och fick också rätten att söka kunskap och lära sig att läsa och skriva.

Vid giftermål blev kvinnans medgivande en viktig förutsättning för att giftermålet skulle godkännas. I Koranen fick kvinnor och män lika värde inför Gud. (Koranen 9:79)
En kvinna som jungfru Maria blev till och med symbolen för alla män. (Koranen 66:11)

Skrivet av Allamah Tabatabai

Konvertiter, niqab och fanatism.

  • Posted on februari 28, 2010 at 15:06

Läste hos Bahlool ett inlägg om att konvertiter än en stor grupp bland de som väljer niqab, slöjan som täcker allt utom ögonen… Bahlool själv undra hur det kan komma sig. Jag tror många undrar detta. Så jag ska svara…

Se  hela bilden


Många som konverterar till Islam är i början så förbluffade utav denna vishet och alla bevis som man hittar när man dagligen studerar Koranen och Sunnah. Man blir mer eller mindre besatt utav det hela, säger jag av erfarenhet. Denna vishet finner man inte i allmänt det svenska samhället och man känner att i Islam finns något som släcker ens törst.

Man jämför sig själv med de som inte konverterat och känner att man har mer insikt och kunskap om själva livet än dom. Man känner att man är en liten ”vetenskapsman” i miniatyr, då Islam ger en insikt i så många olika ämnen. Man lär sig hur allt hänger ihop.

Så ser man samtidigt folket omkring sig, som lever livet i full fart och inte värderar hur allt fungerar och hänger ihop, så som man själv gör…

Detta är ju gott och väl, om man är mogen och kan balansera detta. Kan man inte det så blir det farligt. Följden kan bli att man ser sig själv som högre och kunnigare än andra – även andra muslimer… särskilt infödda muslimer, som man inte heller tycker värderar sin religion till fullo, som man själv gör.

Högmodet slår till med full effekt, för man tycker att man själv är visare än de flesta. Man inser inte att vishet går hand i hand med ålder och erfarenhet med kunskapen inkluderad. När unga oerfarna anser sig visare än äldre och erfarna så kan det slå helt fel. Man har kunskapen, men vet inte hur man ska hantera den… följden kan bli att man vill ”gnugga” sin ”vishet” i ansiktet på folk. De som befinner sig i denna situation känner inte själva att de framstår som löjeväckande… för dom är det omvärlden som är löjeväckande.

Min uppfattning är att det är de unga, oerfarna som ganska snart de konverterat sätter på sig niqab, medan äldre konvertiter inte gör det. De drabbas inte utav samma aggressioner och fanatism mot andra muslimer (och ickemuslimer) som de yngre gör. Äldre konvertiter sitter redan på en viss mängd vishet och drabbas inte utav högmodet på samma sätt som de unga.

Med det sagt vill jag dock säga att jag har en viss förståelse och beundran av de som klär sig heltäckande som de gör. Inte för att jag någonsin funderat på att täcka mitt ansikte, men jag har ofta velat täcka hela kroppen med ett stort tygstycke, för att mer känna att jag inte söker efter ”livet”, liksom. Att jag endast bejakar det inre och det högre målet. Det känns lättare att avskärma sig ifrån livets materiella frestelser och annat som tar fokus ifrån mina religiösa mål i livet.

Det där låter konstigt förstås för någon som inte förstår sig på religion. Det innebär inte att förneka sig livet, utan att man lever livet som vanligt, men man känner sig på något vis närmare Gud – vilket är målet.

Jag hade tur som hade en man som, trots sin djupa religiositet (en del skulle kanske kalla honom för fanatisk) hela tiden såg mig och dämpade min fanatism. Han pumpade mig med insikt att livet bland annat är fullt av frågor, och det är inte helt säkert att de svar jag själv har på allt är det absoluta. Bara Gud vet. Därför ska man hålla sig ödmjuk hela vägen.

Det är inte alla som har sån tur, utan befinner sig bland folk som klappar åt ens nyfunna fanatism och därmed spär på den. Resultatet blir, nästan alltid, att när sådana personer blir äldre och ‘visare’ inte längre orkar leva det livet och tror då att de måste lämna allt vad religion heter. För de vet inte att man kan praktisera Islam på något annat sätt än det fanatiska.

Jag avskyr dock känslan jag har ibland att jag gör ansträngningar att ”anpassa” mig till omgivningen när det gäller min hidjab. Jag klär mig som vilken kvinna som helst i min ålder, skillnaden är att jag har en matchande slöja på mig. Faktum är dock att jag känner mig mer fri de få gånger jag bara slänger på mig en ”abajje” när jag går ut. (Abajje = ett svart heltäckande ’skynke’ som lämnar ansiktet ute, typisk irakisk klädsel.)

———————————

(En parentes jag vill nämna är att jag är benägen att hålla med en kommentator (Marcus)  under Bahlools inlägg som säger att:

”Jag anser att många som nu vill bära niqab kan jämföras med 70-talets punkare. Om jag vore kvinna eller man (17-18 år) för den delen så skulle min bästa revolt vara att bära niquab. Jag kan inte tänka mig nåt coolare än att komma in till farsan och morsan och berätta att jag har konverterat till islam.”

Det är nämligen så jag alltid sagt att jag själv känner det, även utan niqaben… bara med slöjan och vanliga kläder, känner jag mig som en revoltör och punkare. Ingen punkare i världen får samma reaktion som en muslimsk kvinna får när hon går gatan fram…. trots att de förtvivlat försöker :) !)

————————-

The Perfect Designer

  • Posted on februari 27, 2010 at 16:15

Hittade denna fantastiska videosnutt hos Regndroppen. Jag citerar henne för hon uttryckte det så bra:

”SubhanAllah(Allt lov och pris tillkommer Allah) Jag rekommenderar alla att titta på detta korta klipp, vare sej muslim eller inte. Det är inte bara islamiska antydningar, det är matematiska beräkningar utav det gyllene snittet

Det handlar alltså om den Perfekta Designern:

En ledare som världen längtar efter…

  • Posted on februari 26, 2010 at 11:25

…I motsats till en ledare som längtar efter världen.

I dagens värld som är full av:  orättvisor, politiska spänningar, konflikter mellan kulturer och religioner, och utnyttjande av tillgångar – gråter världens befolkning efter en stark, barmhärtig och rättvis ledning. En grundläggande filosofisk fråga att ställa är:

Kan en människa längta efter något som, enligt vissa, är omöjligt att uppnå – dvs är det omöjligt att hoppas på en ledare med perfekta kvaliteter?

För att besvara den frågan måste vi fråga oss om historien någonsin har sett ett ledarskap med perfekta egenskaper?

Följande exempel från historien visar kvaliteter på den ultimata ledaren – Amir al Momineen, Imam Ali ibn Abu Talib (as):

En ledare för  mänskligheten!


I sitt berömda brev till Malik al-Ashtar,
när Imam Ali utsåg honom att ta styret över Egypten, skriver Imam Ali (A) :

”Kom ihåg, Malik, bland dina medborgare finns det två slags människor: de som har samma religion som du har, de är bröder till dig, och de som har andra religioner än dig, de är människor som du.

Men båda kategorierna lider av samma svagheter och oförmågor som alla människor besitter;  de begår synder, hänger sig åt laster uppsåtligen eller oavsiktligt, utan att inse den oerhörda omfattningen av deras gärningar.

Låt din nåd och barmhärtighet komma till deras räddning, och hjälp dom på samma sätt och i samma utsträckning som du förväntar dig att Allah visar barmhärtighet och förlåtelse gentemot dig.

Du måste alltid värdesätta och anta en politik som varken är för hård eller för mild, en politik som bygger på rättvisa kommer i stort alltid att uppskattats. ”

Om alla ledare skulle försöka visa samma barmhärtighet och erkänna människors svagheter, som Imam Ali (A) gjorde, skulle världen bli en bättre plats att leva i.

Malik Al-Ashtars grav i Kairo:


Ska kristendomens särställning i grundskolan bort?

  • Posted on februari 24, 2010 at 16:16

http://svtdebattbloggen.se/wp-content/themes/blueprint/img/d_logotype.jpg

Igår, i programmet Debatt, diskuterade man om att Skolverket har som förslag att man ska tona ned kristendomens särställning i den nya Läroplanen för grundskolan.

De vill ta bort detta citat:

”Västerländsk kultur och samhällsutveckling har under lång tid påverkats och påverkas av kristendomen och dess värderingar. Det svenska samhället är starkt influerat av kristendomen i värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem, kultur och traditioner. En viktig grund för denna förståelse är kunskaper om Bibeln och kyrkoåret. Psalmer, sånger, etiska principer och sedvänjor ger uttryck för kristen tro i olika tider.”

Och detta:

”En förståelse av det svenska samhället och dess värderingar fördjupas genom kunskaper om de kristna traditioner som dominerat i Sverige. Sådan kunskap ger också möjlighet till förståelse av västerländsk konst, musik och litteratur.”

Det låter ju gott och väl och intentionerna är säkert goda… men jag förstår  inte varför det ska vara viktigt att avstå från att poängtera hur den svenska kulturen formats? Om det som stod vore lögner, skulle det vara en helt annan sak, men det är det ju inte.

Jag tror inte man kan säga att svensk kultur idag inte formats utav det kristna systemet. Än idag är vi formade utav det… jag tror inte man kan säga förrän om tidigast 100 år, kanske, att Sverige och västvärlden mer är formade utav det s.k. ”demokratiska systemet” eller liknande.

Man hävdar i Debatt att formuleringen skulle stöta folk av andra kulturer, men jag tror mig se att det mer är de ursvenska som  känner sig stötta.

Dilsa Demirbag- Sten var, sedvanligt, inbjuden som huvuddebattör. Hon ansåg att det inte ”anstår en demokrati att skilja mellan olika grupper”. Här är det inte en fråga om att skilja mellan olika grupper, utan att poängtera hur och varifrån den svenska/västerländska kulturen präglats historiskt. Detta förtar inte andra gruppers värde eller betydelse, anser jag.

Det här att man på något sätt ska ”skambelägga” svensken och det svenska, tycker jag är olyckligt och onödigt. Redan idag undviker svensken att stämplas som ”typiskt svensk”… vem vill vara typiskt svensk ?  Antingen innebär det att man är trist, trångsynt och/eller kanske nationalistisk på ett rasistiskt sätt.

Man argumenterar att man vill ”neutralisera” Sverige ifrån Kristendomen på grund av den mångetnisitet som idag finns i landet. Så skyller man på de olika etniska grupperna. När man då börjar peka på dessa grupper, så är det förstås Islam som först och främst står i fokus. Menar man att muslimer skulle må bättre av att man avkristnar landet? Skulle vi bli lyckligare på något sätt? Har muslimer lobbat för att man ska ta bort denna formulering? Knappast – då skulle inte Dilsa suttit där och vurma för detta, bara det är bevis nog.

De flesta av Sveriges traditioner grundar sig i den kristna tron, när muslimer, och folk med andra religionstillhörigheter, inte finner denna koppling hos folket blir man förvirrad… och faktiskt blir många besvikna. Mest av att se hur våra religiösa traditioner bara är kommersiella – och inget annat. Svensken uppfattas som ”tom”, inte som de ”fria, demokratiska och liberala” människorna, som de styrande vill att vi ska uppfattas som. Den verkliga effekten av denna ”avkristning” kan resultera i något helt annat än syftet med dessa förändringar.

Religion och en tro på Gud är något som kopplar ihop folk i hela världen. Det är nästan bara i detta land som det är ”fult” att prata om Gud, på det sättet att folk faktiskt har en TRO på Gud. Allt sådant tillhör ”privatlivet” – som det så fint heter här i Sverige.Men i övriga världen så är folk fortfarande stolta över att erkänna en tro.

Till och med i det ”ogudaktiga” landet ( förmodligen en dum formulering, men ändå) USA häver man gärna ur sig strofer som ” jag bad till Gud och han svarade mig”” …och det var Gud som skyddade mig…” osv – som något vanligt och självklart. Själv kan jag inte – svensk som jag är – trots att jag tror på det, inte formulera mig öppet på detta sätt. Jag känner en slags ”skam” över att prata i sådana ordalag om något, som hos mig, egentligen är självklart. Just för att det är ‘fult’ att referera till Gud, som svensk.

Det nya förslaget som ska ersätta ovanstående citat i nya Läroplanen För Grundskolan är att där istället  ska stå:

” I dagens samhälle som är präglat av mångfald är kunskap om religioner och livsåskådningar en viktig förutsättning för ömsesidig förståelse mellan människor.”

Och det tycker jag låter fint – som ett TILLÄGG till det förra, inte ersättning av det. Vad som är viktigast är att ha djupare förståelse om sitt eget ursprung och religion. En som själv är troende förstår mycket bättre folk från andra religioner.

Jag kan bara gå till mig själv – som halva livet levt som ”icketroende”. Jag måste säga att jag inte alls hade någon större förståelse för folk som praktiserade religioner och trodde på Gud. Jag hade överseende, men ingen förståelse.

Sedan kommer förstås det oundvikliga att hända: SD:are och ND:are kommer att peka ut muslimer som de som orsakar att man vill undvika att upphöja svenskens historia, på samma sätt som vi blir utpekade som orsaken bakom att man inte längre firar skolavslutningar i kyrkor, trots att det är ”Humanisterna” som ligger bakom den förändringen.

10 saker Du inte ska tillfrågas om på Domdagen

  • Posted on februari 22, 2010 at 13:41

Hittade detta hos Ahlam och var bara tvungen ha det även hos mig.

Tio saker som världarnas Herre inte skall fråga dig om

1. Han skall inte fråga dig
vilken bil du hade. Han skall fråga dig hur många gånger du har använt bilen för att hjälpa andra, köra en sjuk granne till läkaren eller en annan till arbetet eller släktingar en iskall vinterdag.

2. Han skall inte fråga dig hur många kvadratmeter ditt hem hade. Han skall fråga dig hur många gäster du har välkomnat i ditt hem, och hur god värd(inna) du varit.

3. Han skall inte fråga dig
om dina kläder som hänger i garderoben. Han skall fråga dig hur många männsikor du har klätt.

4. Han skall inte fråga dig hur hög din lön var. Han skall fråga dig hur och var du konsumerat den.

5. Han skall inte fråga dig vilken ställning på din arbetsplats du hade. Han skall fråga dig hur bra du gjorde ifrån dig på arbetsplatsen.

6. Han skall inte fråga dig
hur många vänner du hade. Han skall fråga dig till hur många människor du själv var en uppriktig vän(inna).

7. Han skall inte fråga dig i vilket bostadsområde du bodde. Han skall fråga dig hur bra granne du var till dem som bodde omkring dig.

8. Han skall inte fråga dig
för din hudfärg. Han skall fråga dig vad du tyckte om och hur du kände för människor vars hudfärg var annan än din.

9. Han skall inte fråga dig hur lång tid det tog för dig innan du fann inre ro och lärde känna din Herre. Han skall visa dig ditt slott i Jannah, och inte till Jahannams eld – insha’Allah.

10. Han skall inte fråga dig
till hur många människor du har skickat vidare dessa ord. Han skall fråga dig varför du inte skickade dem till de som du önskar allt det bästa i båda liv.


Handskakandets dilemma

  • Posted on februari 14, 2010 at 12:25

http://umesingel.se/handskakning.jpg

Var inne hos Bouhamza och läste om hur medeltida de muslimska männen lever.

Newsmill skriver Mathias Sundin (fp) angående handskakningsdomen som gav fördel till den muslimske mannen som inte ville skaka hand med en potentiell arbetsgivare. Han skriver:

”Domen är en framgång för medeltiden, en framgång för religiös extremism, en framgång för patriarkala beteenden mot kvinnor och det är definitivt ingen framgång för mångkultur.”

Allt ligger förstås i betraktarens öga. Vad jag funnit är att när kvinnor vägrar handskakning med män så anses kvinnan vara den förtryckte. Man skulle kunna tro att samma logik skulle appliceras när män inte vill skaka hand med kvinnor.

Men så är inte fallet: när män vägrar handskakning med kvinna så är det också här, till min förvåning, kvinnan som anses vara förtryckt – inte mannen.

Man vill inte se det faktum att mannen i fråga, som istället för handskakning lägger sin hand på hjärtat och bugar svagt för kvinnan, faktiskt uttrycker en respekt för kvinnan. Denna typiskt österländska hälsning betyder hos mannen ( i deras kultur ) att han säger till henne att ” du är här” och hänvisar till sitt hjärta. Inte i form av kärlek, utan i form utav respekt.

När man sedan betänker att inom Islam är det haram (strängt förbjudet) att böja sig eller buga inför någon annan än Gud, så är mannens subtila bugning inför kvinnan, när han hälsar på henne, ännu mera värd…

Själv skakade jag inte hand med män de första åren jag var muslim, men jag har tyvärr böjt mig inför den mäktiga allmänheten och skakar numera hand. Däremot gör jag det INTE om jag vet att mannen är muslim, för av honom kräver jag den respekt – som jag vet att han känner till – och som Gud kräver att han ger mig, liksom jag måste ge honom. Jag förväntar mig alltså mer av en muslimsk man än utav en icke muslimsk man…

Men i vårt stela land där vi ser vår kultur och våra seder som de högstrådande och perfekta, ser vi inte denna ömhetsbetygelse utan bestämmer oss istället att bedöma händelsen utifrån våra egna, mycket trångsynta, ögon.

En sak arbetsgivaren i alla fall skulle kunna känna sig säker på med denna man i teamet är att han förmodligen är mindre benägen till sexuella trakasserier utav det motsatta könet än andra män. Detta problem som är större i Sverige än man kan tro.

För att män och kvinnor SKA kunna interagera gemensamt i samhället mot ett högre gemensamt mål, så har Islam tagit bort vissa element som skulle kunna sänka moralen hos båda könen. Att låtsas att det inte är ett bekymmer är att leva med skygglappar, vilket, i och för sig, inte är helt främmande för svensk kultur.

Såhär beskriver JämO bekymret:

”Undersökning på undersökning visar att problemet med sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är vanligare än vi tror på våra arbetsplatser. Förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är en viktig arbetsmiljöfråga för alla arbetsgivare. Det är en mänsklig rättighet att inte bli utsatt för sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön på arbetsplatsen.”

Då säger säkert någon att ” men att skaka hand betyder väl inte att det ska övergå i sexuella trakasserier”... och nej, det gör det INTE, men det faktum att man markerar på något sätt att beröring män och kvinnor emellan på detta enkla stadium inte är ”godkänt”, så blir det automatiskt svårare för män ( eller kvinnor ), att på ett senare stadium, trakassera kvinnor ( eller män ).

En sak kan jag säga säkert: de kvinnor som vägrar skaka hand med män löper lägre risk att bli föremål för sexuella trakasserier då de redan från början markerat gränsen.

Är det detta som gör henne förtryckt?

————————————————————————————————-

Andra om handskakandets dilemma:

Bahlool

Absolut Banana

Vältalighetens Höjdpunkt

  • Posted on februari 13, 2010 at 16:05

Att läsa ur Nahjul Balagah ( = Vältalighetens Höjdpunkt ), som är en sammanställning utav Imam Alis tal, brev och ceremonier, är helt enkelt en vidunderlig upplevelse.

Seyyid Radi sammanställde denna bok för över 1000 år sedan.

Många vältaliga författare, islamiska tänkare och till och med motståndare till islam har alltid accepterat att vissa uttalanden i Nahj-ul-Balagha är överlägsna mänskliga uttryck och utöver den vanliga nivån för människans kunskap vid den tidpunkten.

Det är dessa uttryck som får oss att uppskatta Nahj-ul-Balagha, nu i det fjortonde århundradet, mer än en stor lärd av fjärde århundradet gjorde.

I själva verket har människan gått igenom så många vedermödor under århundraden att han eller hon förstår Amir-al-Momeneen’s (AS) budskap och kallelsen till Islam från honom lättare, än de som levde för hundratals år sedan .

Här redovisar jag ( i en kortfattad version en av hans beskrivningar utav skapelsen av universum:

Vältalighetens Höjdpunkt – continue reading…

Iran – det mest självständiga landet i världen

  • Posted on februari 11, 2010 at 17:46

(Ett något mastigt inlägg i ämnet, men orkar du läsa igenom det så får du  mer information om Iran än man någonstans kan få i allmänmedia.)

Idag, den 11 februari, firas den 31: a årsdagen av den islamiska revolutionen i Iran, som leddes av Ayatollah Ruhollah Khomeini.

Segern för den islamiska revolutionen 1979, förutom att vara en milstolpe i Irans historia, kom efter ca ett sekel av ett folks kamp för frihet och självständighet.

Imam Khomeini kämpade mot förtryck för det iranska folket som lidit svårt under Shahens tyranni. Han kämpade mot förtrycket av svarta befolkningen i Sydafrika, mot apartheid. Han kämpade mot förtrycket av palestinierna som hittills fortfarande är under israelisk ockupation.

Imam Khamenei, som efterträdde Khomeini, har spelat samma försiktiga roll i att leda den islamiska revolutionen – som ändrade den regionala och globala ekvationen och fortsätter att påverka utvecklingen i världen, och därmed säkra landets framsteg på alla områden.

Alltsedan den islamiska revolutionens seger har motarbetandet av all slags framgång och utveckling för Iran varit en topp-prioritering på USAs och västallierade länders agenda. Syftet har hela tiden varit att underminera – och helst störta – Iran.

Det infördes ett krig mot Iran (1980-1988 Iran-Irak kriget) och hot om krig (från Israel och USA), ekonomiska sanktioner, och världens makters oupphörliga anti-Iran propaganda har präglat de tre årtionden som den revolutionära islamiska republiken funnits.

När man studerar omvärldens – och främst då västvärldens – hat, protester och utbrott emot Iran, så kan man bara dra en enda slutsats : man vill verkligen inte att ett islamiskt land ska vara självständigt och vara med i tidens utveckling.

Jag ska rada upp några av de framsteg som gjorts under de senaste 30 åren, beakta då att landet under den tiden haft fullt upp med krig, yttre tryck, hot, sanktioner, motarbetats och isolerats. Omvärlden har hellre sett att Iran hade haft kvar förtryckaren och diktatorn som Shahen Mohammad Reza Pahlavi var. Något som motståndarna kan tänka på är: OM han hade varit kvar till idag – hade Iran då varit så välutvecklat, framgångsrikt och framförallt självförsörjande som de är idag?

Svaret är ett rungade NEJ!! och det är just DET som retar upp västvärlden mest av allt. Idag ser man hur Iran stoltserar om alla sina framgångar och väst har panik, de måste på något sätt slunga tillbaks Iran och muslimer till det århundrade som man hela tiden påstår att muslimer vill leva i: 700-talet.

När ett fritt muslimskt land visar sig nå sådan utveckling på så kort tid, så motsäger det ju allt som man vill påstå om Islam och muslimer, och detta får inte fortgå för då försvinner ju alla argument man haft. Om ett land i Islams händer når sådan utveckling på kort tid, vad kommer de då inte att ha uppnått om 30 år till? Iran är på väg förbi västländerna och det är DET som är orsaken bakom all uppvigling emot Iran som sker idag.

I Västvärdens planer har bland annat ingått att angripa landets fredliga nukleära program och andra vetenskapliga, tekniska resultat som gjorts i försvaret av iranska nationen.

Den Islamiska Republiken Iran har varit fast besluten att bevara värdigheten och kraften i den islamiska revolutionen och tagit tillvara det iranska folkets egna förmågor.

Genom 31 år efter revolutionen har Iran gjort flera framsteg och prioriteringar på olika områden och på så sätt bevarat sin plats bland de mest avancerade länderna.

Det mest beundransvärda är att trots sanktioner, har den islamiska republiken lyckats bli självförsörjande när det gäller kärnteknik, industrier, försvar, medicin, rymd och jordbruk, och landet har förvandlats till en förebild för andra muslimska stater.

Inte heller att underskatta är att i det Iran som fanns under Shahens tid, var det endast de välbärgade och i viss mån medelklassen som hade tillgång till gasledning och vatten i huset. För drygt 10 år sedan meddelade Iran att vartenda hushåll i landet nu hade gasledning  – även i de mest avsides belägna husen!


Irans parad av tekniska framsteg har under de senaste veckorna ingått:

En satellituppskjutning,

missiltest,

testflygning av ett nytt spionflygplan och

avslöjandet av en inhemskt producerad elektrisk bil

– allt för att visa världen att sanktionerna inte lyckats dämpa iraniernas kreativitet.

Några exempel på Irans framgångar de senaste åren trots krig, sanktioner och fullständig utfrysning från omvärlden:

Iran – det mest självständiga landet i världen – continue reading…

Ahmed Deedat och Imam Khomeini

  • Posted on februari 7, 2010 at 1:18

Den framstående Sunniakademikern Ahmad Deedat hyllar Iran och den islamiska enigheten mellan sunniter och shiiter. Han berättar här sina egna iakttagelser från den Islamiska revolutionen i Iran; som besegrade Shahen, som hade förtryckt det iranska folket i över två årtionden.

Vem älskar inte att lyssna på denne karismatiske talare som ju Ahmed Deedat var. Jag tror jag lyssnat på alla hans framträdanden ända sedan jag blev muslim för över 20 år sedan; på TV någon gång, div videoband och numera kan man ju hitta honom på Youtube.

Är man på trist humör så behöver man bara öppna ett av hans Youtubevideos och lyssna: man blir genast på bra humör!

Jag tycker mycket om hans beskrivning av sina upplevelse i Iran och den uppfattning han fick av dess folk, under hans besök där i början av 80-talet, samt hans beskrivning utav Imam Khomeini:

Del 7 av Deedats tal, som är uppdelat i 7 korta videoklipp. Lyssna och njut!

Är du intresserad av att lyssna på hela talet?:

Lyssna på del 1 (Presentation)

Lyssna på del 2 ( The torchbearers of God)

Lyssna på 3:e delen ( The foreigner Shah)

Lyssna på 4:e delen (Radiant Paradise)

Lyssna på 5:e delen ( The Islamic human power)

Lyssna på 6:e delen(The imposed war)


Varför shia ber direkt på jord

  • Posted on februari 3, 2010 at 14:56

Enligt Shia Jafari fiqh – som är en av de fem huvudsakliga lagskolorna i Islam – måste nerfallelse i bönen förrättas på ren jord eller vad som växer i den. Förutsatt att det inte är något som äts eller används som klädesplagg.

Detta inkluderar damm, sten, sand och gräs, förutsatt att det inte är ett mineral. Nerfallning på papper är tillåtet, eftersom det är tillverkat av ett material som växer på jorden, medan det inte är tillåtet på klädesplagg och mattor.

De juridiska lärda inom alla Sunni lagskolor instämmer angående giltigheten av nerfallelse på jord och det som växer på jorden.


Gjorde Profeten (s) och hans följeslagare detta? Att be på jorden var med visshet Profetens (s) och hans följeslagares sed:

• Abu Sai al-Khudri berättade: Jag såg Allahs Apostel falla ner (med pannan) på lera och vatten och jag såg lermärket på hans panna. (Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 12, nr. 798; vol. 3, bok 33, nr. 244).

• Anas bin Malik berättade: Vi brukade be med Profeten när det var stekhett, och om någon av oss inte kunde lägga ner sitt ansikte på jorden (pga hettan), brukade vi sprida våra klädesplagg över marken och falla ner (med pannan) över kläderna. (Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 2, bok 22, nr. 299).

Enligt denna hadith var det endast i undantagsfall som Profeten (s) och hans följeslagare föll ner (med pannan) på klädesplagg.

Profeten (s) brukade också ha en Khumra som han föll ner med pannan på.

• Maymuna berättade: Allahs apostel brukade be på en Khumra. (Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 8, nr. 378).

• Enligt al-Shawkani, en känd lärd Sunni, har mer än tio av Profetens (s) följeslagare rapporterat i traditioner om Profetens (s) nerfallelse (med pannan) på en Khumrah. Han listar alla Sunni källor som nertecknat dessa traditioner, till dessa hör bl.a Sahih Muslim, Sahih al-Tirmidhi, Sunan Abu Dawud, Sunan al-Nasa’i och många andra. (Al-Shawkani, Nayl al-Awtar , Kapitlet om nerfallelse (med pannan) på Khumrah, vol. 2, s. 128)


Så vad är en khumrah ?

– En small matta tillräckligt stor för ansiktet och händerna att falla ner på under bönen.
( Al-Bukhari, Sahih (Engelsk översättning), vol. 1, bok 8, nr. 376 (förklarad av översättaren i parentesen)).

Ibn al-Athir, en annan berömd lärd Sunni, skriver i Jami al-Usul:

• “Khumra är liksom det som Shi’ah i vår tid faller ned (med pannan) på” ( Ibn al-Athir, Jami al-Usul, (Kairo, 1969), vol. 5, s. 467).

• “Khumra är en small matta som är tillverkad av palmfibrer eller något liknande material…. Och det är likt det som Shi’ah använder för att falla ner (med pannan) på.” (Talkhis al-Sihah, s. 81).

Men varför jord från Karbala?
De speciella karaktären av Karbalas jord var kända och de uppmärksammades både under Profetens (s) levnadstid såväl som efter hans död:

• Umm Salama säger: Jag såg Hussein (a) sitta på sin farfars, Profetens (s) knä och Profeten hade ett rött stenblock i handen. Han kysste sanden och grät. Jag frågade honom vad jorden var för något.

Profeten (s) sade:

“Gabriel har informerat mig att min son, Hussein, kommer att bli mördad i Irak. Han har hämtat denna sand för mig från det landet. Jag gråter för det lidande som Hussein kommer att utsättas för.”

Sedan gav Profeten (s) jorden till Umm Salama och sa till henne:

“När du ser denna jord förvandlas till blod, vet du att min Hussien har blivit slaktad.”

Umm Salama behöll jorden i en flaska och övervakade den ständigt, ända tills hon på Ashura, 10 Muharram (61 A.H) såg att den hade förvandlats till blod. Då visste hon att Hussein bin Ali (a) hade blivit en martyr. (Al-Hakim, al-Mustadrak, vol. 4, s. 398), (Al-Dhahabi, Siyar alam al-nubala, vol. 3, s. 194), (Ibn Kathir, al-Bidayah wa’l-nihayah, vol. 6, s. 230), (Al-Suyuti, Khasa’is al-kubra, vol. 2, s. 450; Jam al-Jawami, vol. 1, s. 26), (Ibn Hajar al-Asqalani, Tahdhib al-tahdhib , vol. 2, s. 346).

• Imam Ali ibn Abi Talib, passerade Karbala efter slaget vid Siffin. Han tog en handfull av jorden och utropade: Ah, ah, på denna plats kommer några män att dödas, och de kommer att komma till Paradiset utan räkenskap! (Ibn Hajar al-Asqalani, Tahdhib al-tahdhib , vol. 2, s. 348).

Varför är det obligatoriskt att falla ner med pannan på (bränd) lera från Karbala?

Det är det inte ! Men Shiamuslimer föredrar att falla ner (med pannan) på jord från Karbala p.g.a. den stora betydelse som Profeten (s) och Imamerna från hans Familj (Ahl al-Bayt) fäste vid den.

Efter Imam Husseins (a) martyrskap, plockade hans son Imam Zayn al-Abidin (a) upp lite jord från marken, förklarade den helig, och behöll den i resten av livet. Imamerna (a) brukade falla ner (med pannan) på den (jorden) och göra en tasbih av den, och reciterade hyllningar till Allah på den. (Ibn Shahr Ashub, al-Manaqib, vol. 2, s. 251)

De uppmuntrade också Shiah att falla ner (med pannan) på den jorden, med insikten om att det inte var obligatoriskt, utan att det gav större belöning. Imamerna (a) insisterade att man måste falla ner (på pannan) inför Allah endast på ren jord och att det var att föredra om det utfördes på Karbalas jord. (Al-Tusi, Misbah al-Mutahajjad, s. 511), (Al-Saduq, Man la yahduruhu’l faqih, vol. 1, s. 174).

Shia har länge behållit denna jord. Inför rädsla att det skulle vanhelgas, har de knådat jorden till att forma små plattor eller delar, som nu kallas mohr eller Turbah. Under bönen faller vi ner (med pannan) på dem, inte som en obligatorisk gärning, utan med insikten om dess speciella karaktär. Annars, när vi inte har någon tillgång till en sådan platta, ber vi på ren jord, eller något som har sitt ursprung i jorden.

Det är synd att vissa människor illvilligt insisterar på att Shia dyrkar stenar eller att de dyrkar Imam Hussein (a). Sanningen är den att vi dyrkar endast Allah genom att falla ner med pannan Turbah inte till den.

Och vi dyrkar aldrig Imam Hussein, Imam Ali, eller Profeten Mohammed (s). Vi dyrkar endast Allah, och det är i enlighet med Allahs vilja att vi faller ned (med pannan) endast på ren jord.

http://islamicgiftsforyou.com/images/editor/big_basket1_001_1.jpg


Läs mer på al-islam.org

Imam Khomeini citat

  • Posted on februari 2, 2010 at 20:44

Imam Khomeini sa:

”De som försöker orsaka missämja bland våra sunni och shia bröder, är de folk som konspirerar med fienderna till islam. Shiiter och sunniter bör undvika alla slags tvister, redan idag. Osämja bland oss gynnar endast de som varken följer sunni eller shia.”

Meradje

  • Posted on januari 31, 2010 at 20:11

Ett fantastiskt inlägg om Meradje inom Shiaislam finns att läsa på Radikalmuslim.se. Där beskriver han det så utförligt, och framförallt tydligt,  så jag vill gärna boosta det inlägget för de som eventuellt är intresserade. Helt värt ett besök…

Islam: Enighetens religion – del 19

  • Posted on januari 28, 2010 at 8:29

Imamerna fungerar även som förmedlare mellan människa och Gud. Att be om deras undsättning i livet är att vädja till den kanal som Gud har placerat där, för människorna, för att möjliggöra för honom att återvända till Gud.


I den meningen är de, Imamerna, en förlängning av Profetens personlighet. Deras gravar, liksom de av deras ättlingar, besöks av pilgrimer och är centra för religiöst liv. Shiiter från hela världen vallfärdar till gravarna:

Ali i Najaf, Hussain i Karbala, sjunde och nionde Imamerna i Kathomia, den sista imamerna i Samarrah, Imam Rida i Meshed, hans syster Hathrat Masumah i Qum, Imam Hussains älskade syster  Sayyidah Zainab och hans dotter Sayyidah Ruqaiah i Damaskus och många andra platser.


I det vardagliga livet hos  Shi’ah fyller dessa platser samma funktion som de stora helgon i den sunnimuslimska världen gör, såsom:

Mulay Idris i Fez, maqâm Shaikh Muhyi al-Din Ibn ‘Arabi i Damaskus, grav Maulana Jalal al-Din Rumi i Konya, som Hujwiri i Lahore, grav Mu’in al-Din Chishti i Ajmer, eller helgedomen över  Shaikh ‘Abd al-Qadir al-Jilani i Bagdad.

.
Naturligtvis smälter dessa två typer av heliga platser ofta samman. Till exempel i den shiitiska världen besöker även de dom heliga Sufigravarna  som anses vara Imamernas andliga efterkommande.  Och i den sunnimuslimska världen besöks ofta Imamernas gravar som gravar av stora helgon.

http://www.aulia-e-hind.com/images/darbar_ghaus_pak.jpg

Sheikh Abdal Qadir al-Jilanis grav, i Bagdad.

Säger Koranen att män kan slå kvinnor?

  • Posted on januari 20, 2010 at 17:22

Ord som används i Koranen har flera betydelser och innebörder. Vilken som ska användas var kan bara de med insikt om den esoteriska (inre) dimensionen av Guds Lagar utröna.

Ett exempel är ordet ”slå” (eller ”att slå”) = ”dharab,dharabto, dharabton” :

Här finns 4 betydelser.

1. Att gå, att resa, att avlägsna sig, att förmå göra något. ( att ”slå jorden” betyder att man reser t.ex)         ( ”Fi etha dharabton fil ardh”)

(4:101):” När ni går ut (för att kämpa) är det inte fel av er att förkorta bönen….”

2. Att slå (med svärd).

(37:93): ”Och han smög sig fram till dem och slog till dem med hela sin styrka ( så att de gick i stycken).”

3. Att göra en liknelse

(22:73) ”Människor Hör på den liknelse, som här framställs för er…”

4. Att ge ett exempel ( i arabiskan säger man ”att slå ett exempel”)

(43:57) ”När Marias son anförs som exempel (på en gudom vid sidan av Gud), larmar ditt folk (Muhammad)…”

Jag är bara en enkel kvinna utan några som helst ”sheikh”ambitioner, men det hindrar ju inte att jag själv kan fundera lite runt fråga… snarare så är det just vad man BÖR göra, och sedan fråga vidare om sina funderingar.

När det kommer till versen:

(4:34) …”om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och om detta inte hjälper håll er borta från deras nattläger och (som sista utväg) tillrättavisa dem handgripligen”

Här har översättaren valt att översätta ordet ”dharabto” till ”tillrättavisa dem handgripligen”. Varför han väljer detta – liksom de flesta väljer att översätta ordet med – förstår jag inte.Varför inte välja ord som ”avlägsna er” eller ”gå därifrån”.

Som brukligt, inom Islam, är att titta på Profetens Sunnah för att kunna förstå Koranens inre mening, där man inte är helt säker.

Mig veterligen så reste Profeten, han avlägsnade sig från platser, slog med svärd (eller såg till att andra gjorde det), gav exempel och anförde liknelser. Men jag har aldrig någonsin läst en hadith eller hört något ryckte om att han slagit någon kvinna, varken någon inom familjen eller utanför familjen.

Varför väljer man då, undantagslöst, att översätta detta ord i just denna vers med ord som ”tillrättavisa dem handgripligen” ? Finns det någon hadith att visa upp i ärendet? Någon av Profetens traditioner som gått mig förbi?

Om nu ordet ”dharab” inte innehar meningen ”att slå”, varför valde då Gud just det ordet i denna sura, kan man fråga sig?

Man måste beakta den tid och den atmosfär som Koranen blev nedsänd i. Detta var ett folk där kvinnan stod lågt i värde: att slå henne hörde till vardagen. Att använda henne som förbrukningsvara och kunde bli utkastad när hon inte längre var önskvärd, och utbytt mot en annan kvinna – hörde till vardagen. Att begrava flickor, levande, hörde till det normala.

I denna miljö och till detta folk, blev Koranen presenterad först. Tittar man på versen, och valet av ord, kunde det se ut som om Gud gav folket (läs: männen) möjlighet att ha kvar vissa ”traditioner”, men under vissa villkor, då Koranen tydligt ger anvisningar hur han inledningsvis ska gå till väga (dvs anamma tålamodets väg).

Detta sätt att tala till araberna, på arabernas vis, underlättade för många – trångsynta – att lyssna på budskapet, och att tillslut acceptera Islam.

Det är min övertygelse att om Koranen blivit presenterad hos ett annat folk, där kvinnor stod högre i kurs, skulle Gud valt ett helt annat ord där – i den Suran.

Men, som sagt, för att förstärka den riktiga betydelsen i denna vers måste vi gå till Profeten och hans Sunnah för att avgöra vilken av de olika betydelser av ordet som ska användas i den situationen.